Näe, jag trivs inte med sovrum. Jag vill inte lägga yta på ett rum man bara har en säng i. Jag vet… man kan ha andra möbler i ett sovrum, men det är ju mest sängen man brukar i ett sovrum. Iaf så är det så för mig.
Jag älskar att se snyggt möblerade sovrum på inredningsbilder, men jag vet vad som skulle hända med den där väl utvalda stolen…. hemma hemma hos mig. Typ så här….
Min sovalkov är i fysisk bemärkelse två dubbelsängar ihop. Och elen till sänglamporna som jag ropade in svindyrt på/hos Lauritz.com i Danmark och fick buda hem… är framdragen till båda väggarna i hörnan. Det är en del sånt i det här huset… förberett för att någon annan än jag kommer att bo här, och som kanske inte vill ha samma plan, eller fönsterplacering som jag.
Just det. Vi gör ju så nuförtiden, flyttar mer än man gjorde förr om man nu byggt ett eget hus. Många som tittar efter nytt boende vill ha fyra rum och kök eller mer. Vill man ha det här så måste man jobba lite på’t, och det gär så klart. Men man måste isf ta upp för ett fönster -avbalkat i väggen/stommen där- på nedre plan. Men räcker det med tre rum och kök så erbjuder huset möjligheten på ett enkelt vis eftersom det inte finns några… just det… väggar i nuläget.
Det här huset har en öppen konstruktion i mest möjliga mån, så att man kan se HUR det är byggt, och för att det inte ska ligga en massa installationer inuti konstruktionen. Då kan man se om något händer. Alternativt så är det förberett för att kunna öppna upp utan att behöva riva, så ATT man kan kolla in saker som kan komma att behöva inspekteras. Taket exempelvis… Det är ju ett paralelltak utan någon kallvind.
I ytterväggarna/stommen finns också avbalkningar -som nämnts ovan- så att nästkommande kan ta upp och sätta in fönster där jag valt att inte ha några. Eller byta planlösning i köket, och samtidigt kunna byta placering av diskhon till ett annat ställe. Fiffigt, och… omtänksamt tycker jag.
Och det var så jag ville ha det då jag byggde. Omtänksamt. Om både mig, miljön, och de som byggde.
Sovalkovsbilden är tagen av Lena Koller och stylad av Per Wennberg.
