Hård, men rättvis…
Vem vill inte vara det liksom? Och att inte försöka vara åtminstone rättvis vore ju en katastrof. Sannolikt är det bara de som anser ATT jag är det som hör av sig, medan de andra knyter handen i fickan. För minst två gånger om året får jag höra att jag är osvensk. Jag tar det alltid som en komplimang, och förstår sedan i minst 50% av fallen att det inte var menat som just en komplimang. Poletten brukar trilla ner efter en natts sömn…
Det de flesta menar är att jag är rak, och tydlig. Ingen konsensusperson, snarare tvärtom. Och när någon studerande kontaktar mig för att ondgöra sig över en annan studerande i samma klass så brukar jag säga ”När du kommer ut i yrkeslivet så kommer du att förstå att den här personen du ogillar har tillfört både dig och dina klasskamrater betydligt mer än det känns som just nu”. Det betyder att den som ifrågasätter det jag säger i min undervisning lyfter perspektiv, och visar er andra att man behöver inte okritiserat följa med strömmen här i livet. De här tvärtemotarna behövs, och de (mig inklusive) kommer sällan att få den kredd de/vi förtjänar i det system där vi faktiskt utgör en säkerhetsspärr. Denna säkerhetsaspekt innebär konkret, att inget är så farligt som en samling människor eller organisationer som bara är tysta, eller konstant säger ja till allt de ska ta ställning till, eller hantera rent praktiskt.
& 
Eftersom…
Då jag inte kan låta bli att lyfta på vissa lock, vara djävulens advokat eller utan omsvep peka ut hålen i båten så är det med genuin tacksamhet som jag samlat alla fina berömmail i en egen mapp i min inkorg.
Min generella syn på omgivningen är att folk gnäller mer än de berömmer, och det trots att de allra flesta av oss är mer nöjda än missnöjda. Och då spekulerar jag i att det kanske är det det obegripliga Jantespöket som härjar. Man ska minsann inte tro man är något, men jag vill personligen hävda det motsatta. Vi är så betydligt mycket bättre än vi ger oss själva och andra kredd för. Det här är något jag stressar i utbildningssammanhang, för det blir mer hållbart med det fokuset än -igen- det motsatta.
Med det sagt så blir jag lika genuint glad, lite generad, och framförallt så otroligt tacksam när jag får mail med beröm. Jag är själv en supergnällare, men jag är också en verbalt tacksam människa, och det ska jag försöka fortsätta vara 🙂
Gott & Blandat från min beröm-mapp
