Något du känner igen?

Sen är det inte alls ovanligt att det som man fick acceptera istället för det förväntade i slutändan blev ganska så bra, eller tom riktigt bra.

Hållbarhet

Ett ex till mig är socionom, och bad mig överväga att bygga en lite stuga på min tomts separata del med egen tomtkänsla, då de inom socialtjänsten hade ett stort behova av boenden till misshandlade föräldrar (läs kvinnor) med barn. Och att detta dessutom med mitt genuina samhällsengagemang skulle vara ekonomiskt gynnsamt för mig.

Så efter två år i SundaHuset så byggde jag 30 (av de 40 tillåtna) kvadratmetrarna som byggrätten till bibyggnaden låg på. Bygglovet som söktes var för 40 m2 så klart. Men precis som med villan/huvudbyggnaden så… kom kvalitet före kvantitet, och därför krympte gästhuset till 30 m2

Å när huset stod färdigt så godkände inte Stockholms stad det lilla huset som jourboende för att jag inte ser in i det från villan. Vilketvar exakt min tanke. De som bor där ska inte känna sig övervakade av mig.

Å (2) då blev detta hus mitt kontor istället. Tråkigt för de kvinnor med barn som får bo på vandrarhem istället, till en betydligt högre kostnad dessutom. Men det är ju inget jag kunde råda över. Definitivt OHållbart ur mitt perspektiv.

Grannar

Sen började jag få regelbundna förfrågningar från grannar, och människor som på ett eller annat sätt kände min syster som då bodde i Kummelnäs, om att tillfälligt hyra mitt gästhus/kontor pga vattenskador, anställda som behövde boende ett tag under tiden de jobbade i Stockholmsprojekt, varannanveckasboende tills båda föräldrar hittat nya efter separationer osv osv.

Så till slut så släppte jag kontoret till dessa olika bostadsändamål, och så rullade det på.

Samtidigt så hade jag ju en minifrigga som jag fått via Blocket och som fungerat som bod under byggtiden. Då gästhuset på den främre ”egna” tomten skulle byggas så lyftes denna minifrigga med dyr kran över SundaHuset och kom att bli först fortsatt bod, tills jag tyckte att jag behövde ett gästhus till mina besökare som under den tiden var ganska så frekventa.

Men så började hyresförfrågningar om även denna komma, med större frekvens än tidigare, så då blev det en miniattefallare istället. Och min barndomskompis pappa Dan flyttade in för varannanveckasboende tills han gick i pension och skulle flytta till Värmland permanent… Å så fortsatte det så.

Och jag, jag började vänja mig vid inkomsterna från de här två huset.

Airbnb

Å (3) sen en sommar skulle jag och min lilla sommarbil ta Frankrike runt, och då började jag hyra ut villan genom Airbnb, och även det fortsatte i några år tills jag tyckte att Airbnb kom att bli en kotellverksamhet och få ett klientel som uppfattade det som om de bodde på just… ett hotell. Å då slutade jag att hyra ut villan, och mina två stugor kom att bli mer eller mindre permanenta uthyrningsobjekt, och därför knappt någonsin stod tomma.

Systerflytt

Skälet till att jag ens flyttat hit till Vikingshill var att min syster bodde i Kummelnäs då jag oväntat blev singel 2007. Och den här fastigheten med sin lilla sportstuga passade mig i smaken.

Precis när mitt SundaHus var färdigbyggt så flyttar min syster med familj… och jag kände nog lite att jag blev ensam kvar. Vilket givetvis var mer än tråkigt.

Malmö…

2016 kom det sig så att jag köpte en lägenhet i Malmö, varpå jag spenderat mina somrar där sen dess. 2018 bestämde jag mig för att försöka sälja huset och prova nya vingar i annat boende. Känslomnässigt var jag på intet sätt klar med huset, och det blev en otroligt jobbig vår med mäklarmöten, cykelolycka 1, besiktningar -energi och vanlig- och cykelolycka 2 med spräckt skalle och en blödande lever.

Jag var rätt hårt under isen då jag lämnade över försäljning till mäklaren med nya bolåneregler, varmaste sommaren i typ… mannaminne och så valet till hösten.

Då jag kom hem från den årliga Almedalsveckan och det var dags för att lämna nycklar till mäklaren -vilket i praktiken var till mäklarassistenten då det helt plötsligt visade sig att mäklaren skulle gifta sig, och egentligen inte hade för avsikt att engagera sig i försäljningen- och rulla ner till Malmö så var jag helt förtvivlad. Hur kunde jag lämna detta fantastiska boende? Ett jag drömt om att bygga, och lärt mig så otroligt mycket om byggande och sunt och skadeförebyggande byggande på. Ett hus jag älskade att bo i, så mycket att jag oftast inte ville annat än hem, särskilt under vintrarna då mitt hus är så otroligt mysigt att hänga i då. Brasor, tända ljus, alla middagar med vänner då jag alltid hade då mycket mer tid att ägna mig åt just sociala aktiviteter under vintersäsong.

Jag stod i köket och tittade ut över den gröngulnande gräsmattan och bara grät, och så fortsatte det ända ner till Södertälje. Jag var inte alls beredd på den reaktionen.

Men…

Huset blev ju inte sålt då jag (kanske omedvetet) satt ett för högt pris. Tanken på min omedvetna process är sannolikt en efterhandskonstruktion, men likväl är det en jag prisar. För jag behövde det här halvåret för att komma till ett beslut om att flytta ner till Malmö permanent.

Jag har inte svårt att ta beslut, tvärtom är det väldigt lätt för mig. NÄR jag tar dem. Mitt livsmönster hade kommit att bli bara jobba. Så mycket att de nya framförvarande grannarna inte ens uppfattade det som att jag bodde här, utan att det kanske var mitt fritidshus. Vilket inte var fallet.

Hur blev det så här?

Mina uppdragsorter sträckte sig från Varberg ända upp till Östersund, och mina två cykelolyckor blev något sort uppvaknande och jag insåg att jag jobbade för mycket, och för hårt, i en bransch som också hade kommit att hårdna.

Att vara lärare, vilket jag inte är, men jobbar som, hade utvecklats till att innehålla alldeles för mycket hot, och onödiga konflikter i relation till varför man vuxenutbildar -mina studerande alltså- sig. Jag jobbade för den ambitiösa majoriteten av studerande och för Hållbarheten som jag kommit att bli så bra på. Och för min kunskap och erfarenhet av skadeförebyggande av hus, som jag också kommit att i klassrummen bli så respekterad för.

Den här orimligt hårdnande arbetsmiljön hade kommit att bli det normala för mig, tills under julledigheten dec/jan -(18/19) polletten trillade ner. Varför ska jag ha det så här? Och varför ska överhuvudtaget lärare behöva ha det så här?

Vid det här laget hade mitt hus varit larmat och kameraövervakat i ett och ett halvt år efter en incient på en skola där jag satt ner foten då en studerande gav sig på stvå av sina klasskamrater. Hur blev detta normala arbestvillkor för mig, och bara i Stockholm dessutom?

Där & Då

Under julledigheten tog jag beslutet att flytta till Malmö. Med eller utan ett sålt hus 🙂

Det ÄR så spännande att byta plats, och se vad jag kan göra med all min kunskap och alla mina erfarenheter, men i en ny form. Jag är såååå glad över det här beslutet, och jag behövde det här året, och kanske också den turbulenta våren 2018 för att bli redo för att verkligen vilja släppa SundaHuset, och gå vidare.

Säljs inte huset, så kommer jag att hyra ut det. Och göra återkommande försäljningsförsök tills jag inte vill sälja igen 🙂 För Sommarbovägen 9 är en fantastisk plats att bo på. Och eftersom jag älskar min lägenhet i Malmö, så behöver jag inte sälja, men jag skulle vilja stänga SundaHusetboken och gå vidare… med en stängd bok.