Florence….
Det händer att människor antingen antar, eller till och med frågar om mitt engagemang i Miljö & Hållbart byggande handlar om att rädda världen. Nej, det gör det inte, för jag har personligen ingen att överlämna till. Men jag ska sova i natt, och precis som du, vill jag slippa ligga där och fundera på om jag varit juste och bra under dagen alltför ofta.
Och något måste man ju jobba med, då känns det här med Miljö & Hållbarhet som ett meningsfullt arbete, då det syftar till att skapa så många vinnare som möjligt i ett och samma led.
Åsa & Perfektionen….
Ytterligare en missuppfattning ur mitt perspektiv är att vi som jobbar med, eller är engagerade i Miljö & Hållbarhet ska vara några perfekta exempel på att leva som vi lär. Det är ju årtusendets största lass bullshit. Alla kan göra bättre, men alla har inte viljan, lusten eller kunskapen. Det är MITT jobb att vara med och skapa anknytning och leverera kunskap, så att man sen kan ta sina första eller hundrade steg i en mer Hållbar riktning.
Så när jag kommer i samspråk med andra som saknar anknytningen och kunskapen för att känna sig trygga med det som finns att göra för en större självrespekt, så får sig ofta Åsa Romson en spark för bottenfärgen -vilket förviss är rätt kasst-, å så får Isabella Lövins man sig en känga för att han kör tunga stenar i sin dieselbil. Eller varför inte stackars Gustav Fridolin med sin kolbit i näven. Jag älskar de här gnällspikarna som tycker att Isabella, Åsa och Gustav är så kassa. Jag taggar till mig och tänker… oj vad jag ska lära dem om deras möjligheter till att impa på andra, istället för att sitta och peka gnäll på andra.
Jag är inte perfekt, och varken kan eller vill längre bli det. Det verkar helt enkelt vara ett tråkigt hörn här på klotet. Med det sagt, nä, man måste inte vara perfekt för att jobba med Miljö & Hållbarhet.
Sportis…
Just det… det är så himla kul att inspireras av andra, eller komma på, prova och se hur det känns att faktiskt minska sin miljöpåverkan. För det finns såååååå mycket att göra, det är bara att välja och vraka mellan alla pluspoäng man kan ge sin nattsömn.
Skogsbada….
I augusti 2018 så skickade jag för första gången ut ett gäng blivande Byggingenjörer för att Skogsbada. Tänkte… att nu blir jag rapporterad till ledningsgruppen… det har hänt förr. Att Skogsbada är en japansk metod att stressa av med hjälp av närvaro i skogen. En lightare meditation kanske… jag vet inte. När de skogsbadat så var de tvungna att skriva minst en halv sidas rapport om hur de tyckte att det var att göra uppgiften.
Av de 20 studerande som fanns i klassen så var det bara TVÅ som hade invändningar i form av att de inte förstod vad poängen var. Alla de övriga kanske inte heller förstod hela poängen, eller snarare vad MIN poäng med uppgiften var.
Det handlar om att knyta an till det som finns här på klotet, och som ger oss så mycket, så att vi inte missar chansen att ta hänsyn till det. När vi smakat medvetet på värdet, då vill de flesta av oss faktiskt vara med i hänsyns & omtankeslaget. Å det VET jag <3
Vidare var det så klart fullkomligen ljuvligt att läsa alla rapporterna med upplevelsen. Ja, till och med de två skeptiska rapporterna var givande.
Så nej…
Jag vill inte rädda världen. Jag vill att vi blir lite mer egoistiska. För det som är bra för dig, är många gånger bra för andra och annat. Dvs, det finns få saker som ger så mycket trygghet som att veta att man vill andra, och annat väl. Och det gäller att få fatt i det personliga värdet av omtänksamhet, och prova på det inom ställen man kanske inte funderat på hur konsekvenserna blir om man börjar tillämpa just omtänksamhet.
Sen finns det vissa av mina studerande som inte, vid en första anblick förstår att jag bryr mig om dem då jag kräver av dem. Men ibland så… får jag så mycket uppskattning att jag nästan inte kan ta emot det.
Två fd studerande…
Det här mailet kommer från en målare vars familj har egen målerifirma, och som nu pluggade vidare för att bli Byggingenjör. Och han går för övrigt i klassen som fick skogsbada. Han sa inte så mycket inför hela klassen under de 15 dagarna jag utbildade honom och hans klass i Miljö & Hållbart byggande.
”Hej Felicia,
Skulle vilja tacka för nog den bästa kursen jag någonsin varit på, du har verkligen fått en att se på miljö på ett helt nytt sätt. När kursen började så gick man in väldigt fördomsfullt till hur kursen skulle vara men bara efter någon dag så var allt så intressant och det är helt pga dig. Får hoppas att du inte tar detta som fjäsk nu då 😉 Men jag måste säga att det varit en helt unik upplevelse att få vara med på denna kursen. Hade jag fått bestämma så hade alla i hela Sverige varit tvungna att lyssna på när du föreläser ? Jag märker verkligen nu när jag pratar och diskuterar vilka fördomar mina närmsta har och det är nog ungefär samma fördomar som jag själv hade innan.
Tackar för denna tiden och hoppas att jag kanske får höra dig föreläsa någon mer gång senare i livet ?
Mvh
Xxxxxx Xxxxxxxxx”
Å det här mailet nedan kommer också från en ung man, som gick i min hittills mest krävande klass någonsin. En klass på nästan 40 studerande där 25% av klassen bestod av folk som i princip inte borde varit där, av den anledningen att många av dem förstörde för de övriga 75% av ambitiösa studerande. Det är tämligen unikt att så många vuxna väljer att lägga två år på att studera, men inte hanterar de två åren som den investering det faktiskt ÄR att studera.
”Hej Felicia
