Linoljespackel, och minimerad användning av kemikalisk tätning vid anslutningar av hälsoskäl.
Hm…. handen på hjärtat så är den här linoljepunkten lite pretto, för det har använts otroligt lite spackel iom att jag haft så litet behov. INte var den toppen heller… men… jag ger den att den är bättre ur ett hälso- och miljöperspektiv då den är gjord av linolja som i sig är en förnyelsebar råvara, en sk fondresurs.
Fondresurs är förnyelsebara under förutsättning att man förvaltar tillväxten väl. Precis som vilken fond som helst. Och man kan också förklara ”fonden” i bemärkelsen att den finns tryggt bakom en. Återigen, ta inte mer ur den än att den kan regenerera.
Annat klet
Det här med tätningar och röreslefogar är i dagsläget en achilleshäl. Det är helt enkelt svårt att på ett hälsosamt sätt hantera materialmöten och andra tätningar. UNder ett antal år så hoppade jag över silikon runt diskhon som exempel. Dålaigt? Bra? Det spelar faktiskt ingen roll eftersom jag inte har skåp under. Den fukt som kom in, kom/kommer också ut. Simple as that.
Men det finns några ställen i huset där jag kapitulerat inför det kemiska kletet.
-Ihoplimningen av den radontätande aluminiumduken i cellglasgrunden.
-Pålimningen av kantisolering på samma grund.
-Silikonfog mellan wc-stol och haklet den hänger på.
-Hörnen i duschen.
Men.. det finns också ställen där jag varmluftsvetsat istället för att kleta ihop’et.
Under det övre badrummet exempelvis. Och gummiduken på taket.
