Glättat betonggolv med kalkfiller. Den koldioxidsutsläppsmässigt otäckta betongen får möjlighet att torka ut samtidigt som den fungerar som ett värmemagasin för värmeslingorna utan isolerande ytskikt då den blir färdigt golv.
Kalkfillern är en ren naturprodukt och innehåller inga rester av tungmetaller som den numer vanligare flygaskan kan göra. Förvisso bör tilläggas att kalken är en värdefull och ändlig resurs. Så punkten svajjar… och är ganska så egoistisk. Dvs min hälsa före klotets regenerativa förmåga.
Ytan dammbinds med diffusionsöppen vattensilikat baserad på Silin. Helt ogiftig men alkalisk, så skyddsglasögon vid applicering rekommenderas.
Fördelen med att ha betong som färdigt golv blir alltså värmemagasinet som golvet kommer att utgöra. Det kommer också ha en värmedämpande effekt under sommaren då det kan vara skönt att ha lite svalare golv. Sen kan den ju torka ut då inget täcker eller bromsar uttorkningen.
Enkel att hålla ren, och snudd på underhållsfri då vattenglaset bildar en komisk realtion och går ihop med betongen. Dvs ligger inte som en filteryta ovanpå.
Men miljömässigt hållbar… näe det vore att tillskriva den lite väl mkt.
Å jag är ju pinsamt vidskeplig… så jag anser att jag straffats med följande…
Jag gjorde fel i beräkningen av hur mycket betong som skulle behövas. Så när golvet var nästan färdiggjutet så… tog betongen slut. I praktiken innebär det panikringa efter mer. Och att det som redan gjutits börjar brinna, och att det blir en ny batch med en avvikande kulör. Och att det blev svårt att glätta slätt i skarven eftersom de olika batscherna brinner i ofas.
Jag stod och grät inombords. Men jag kunde på intet sätt tappa fejs inför den ene av de här machosnubbarna. Jag fick bara bita ihop. Om jag ska vara ärlig så har jag gillat den där fläcken ända sen jag flyttade in. Den är en påminnelse om hur det kan gå då man missar. En historia att berätta. Som blev som en söt och uppskattad liten fräken <3
repeat…
