Vad som ger livet extra konorr… är ju galet individuellt. Men att titta ut och se ett rådjur är den bästa mentala relieven för mig. För ett par sekunder upp till en minut, beroende av hur stort mitt behov av mental vila har varit för stunden.
Jag står där -inuti huset- och pratar djurspråk, och de lyfter huvudet och tittar var det kan komma ifrån. Märk väl, mitt hus är byggt för att vara särskilt tyst, men alla djur som passerar den här tomten lyfter på huvudet så for jag står där och tittar och pratar. När de väl fått syn på mig, så drar de som en löning. Det känns lika onödigt som fantastiskt att de är rädda för snälla jag, men ändå så ljuvligt skygga mitt i det här glesa bostadsparadiset.
