Kommer jag inte sakna.
Hur fantastiskt det än kan vara att ha en….
Jag kommer från en handelsträdgårdsfamilj. Då tar man allt som växer och frodas som en naturlig del av livet. Med det sagt så var allt som växte inte uppskattat av mig som barnarbetare.
Här är det bland det sista som behöver återställas efter den utdragna byggtiden, gräsmatta, och en lite ny väg för gången in till huset.
Med detta otacksamma gnäll om att inte digga trädgårdsarbete så glider jag in på den glädje trädgården givit att blicka ut på. Inte för att den är vackert arrangerad, för det är den inte. Men för att den är en oas i all sin oredlighet, med grannkatter, rådjur, koltrastar -tror jag de heter- och fjärilar.
Andra gånger så har denna fantastiska oas varit pressande att titta på då den ropat efter skötsel och lite av min praktiska kärlek.
