12 april 2014 Ekobyggarevent i Östersund

Jag har ett otroligt roligt jobb!!

I december så blev jag kontaktad av en ekobyggarentusiast, Kurt-Åke från Åre. Han är en oerhört driftig pensionär med ekonombakgrund som numer bygger sunda och miljösmarta hus i Åre tillsammans med sin bror. Dessutom är han en genuin filosof med breda perspektiv.

Han undrade om jag var intresserad av att föreläsa om han kunde ordna finansiering till ett byggevent uppe i Östersund. Självklart så ville jag det. Från Stockholm med omnejd till Malmö, till Sala till Östersund. Vem kan motstå att delta i breddandet av kunskapen om Sunt och Miljöprofilerat byggande?

Detta är den första gången allmänheten har haft fri tillgång till någon av mina föreläsningar då jag annars anlitas som så kallad infortainer av företag och organisationer stängda för just allmänheten. 

Vi var tre föreläsare med olika inriktning denna gång. Jag med min historia om Sunda Huset och det stora materialbiblioteket, och Jonas Jonasson som är adjunkt i Byggfysik på Mittuniversitetet i Östersund. Han var riktigt bra. Särskilt eftersom han har ett liknande perspektiv som jag när det kommer till behovet av det byggfysikaliska perspektivet, och att man faktiskt måste se på det här med energibesparingar ur flera perspektiv om just energibesparande åtgärder ska ha någon riktig miljöpåverkan.

Det blir lite Cut & Paste om ni vill läsa och se filmsnutt från eventet:

http://op.se/lanet/ostersund/1.7053355-minimassa-med-enkla-regler

http://ltz.se/nyheter/ostersund/1.7055139-fokuserar-pa-hallbart-byggande

 

Jag vill särskilt tacka Kurt-Åke Emanuelsson och Helena Andersson från Östersunds bibliotek

 

2 mars 2013

Tacksamhet

Bloggen har varit nere ett tag, sannolikt på grund av en migrering hos mitt eninenta webbhotell Binero. Men tack vare Albin Malmgren så är bloggen nu up and running igen. Han har också meddelat att jag under 2012 hade 8000 besök. Och det vill jag också tacka för!!

Äntligen har jag fullt upp med arbete och det övriga livet. Projektet är avrundat, men inte klart, för det tror jag faktiskt aldrig att det blir. Ett altanbygge kvar, och en tillbyggnad och tilläggsisolering av en frigga. Ok... trädgården också. Och ett riktigt vedskjul istället för de tillfälliga vedtorkarna.

Gäststugan

Och så har jag hunnit bygga ett fantastiskt litet gästhus på 30 m2 också. Där vill jag bo själv, men ämnar hyra ut. Det här lilla huset är självklart miljöprofilerat det med, men inte ett prototyphus som det större -inte så stort- huset är. En betydligt enklare och mer lättillgänglig miljöprofil. Det lilla huset kommer sannolikt dra lika mycket, om inte mer  energi som det stora, det blir så med "eldrivna" hus.

Teknisk spec enligt följande:

Plintgrund -1500 mm!!-

Tjocka väggar och bjälklag 250-300 mm

Lättreglar från Hunton för minimerade köldbryggor

Energiglas med U-värde 1,1 W/m2K -ett överblivet från förra huset med u-väde 0,7 W/m2K-

Begagnad ytterdörr från Blocket

Fårullsdrev och ullister runt ytterdörr och överst i alla fönster för dynamisk tilluft

Blåst lösull av cellulosa från Ekofiber, impregnerade med borax 

Diffusionsöppna ångbromsar

Trossbotten av värmebehandlat altanvirke -inget tryckt-

EPDM-gummiduk på taket inför ett kommande sedumtak från Takcentrum

Fasaden är tillfällig av OSB -massssor av lim-. Men den är ruskigt cool, så det finns risk...

Luft/luftvärmepump från Mitsubishi. Den tystaste jag kunde hitta, och med kapacitet för 150 m2, vilket kommer göra den effektiv på den lilla öppna ytan

Mekanisk frånluft i badet, intellivent från Fresh

Begagnad VVB -nibe- från Blocket

Begagnade vitvaror till den lilla kokvrån från Blocket

Mora MMIX energi- och flödesbesparande armaturer och dusch

2:a sorteringsgolv -25 mm- från TT-golv

2:a sorteringsträpanel -16 mm- från TT-golv

Diffusionsöppen snickerifärg till väggar och tak, och golvolja från Auro.

 

Grannstyrka

Att bygga hus...

Gör mig ett uns ödmjukare. Och det behövs sannoliktSmile.                                                                                                                                                             Jag är trött nu, men att ge upp -som alla förstår- är inte ett alternativ. Det är sen länge uppenbart att många av mina grannar är oerhört hjälpsamma, men det gör mig inte mindre tacksam varje gång de rycker ut och drar upp mig ur en lerpöl, alternativt skänker mig en oerhört uppskattad hjälpande hand.

Det är jättenyttigt för mig att be om/få hjälp.

 

Goa killar

Det här blir det sista jag skriver om denna veckas urladdning, och om hur lättad jag är. Tre hantverkargrupper med fantastisk kompetens har huserat på bygget. Jacek och Robert som gjorde takgenomföringen och monteringen av ventilationshuven. Thomas och Emil som tätade runt ventilations och skorstensgenomföringarna, och Johan och Jocke som gjorde slutmonteringen av skorstenen, och dessutom gav mig ovärderliga tips på hur jag skulle genomföra den kommande lerkliningen av innerväggarna.

Det går liksom inte att förklara hur det känns då oron släpper greppet om en efter en längre tids stress. Inte heller går det att förklara varför dessa takgenomföringar vållat mig sån stor oro. Fruktansvärt skönt att det är över. Och min tacksamhet i sammanhanget är att alla de här killarna fått mig att känna att vi är på banan och att det kommer att gå bra.

Lite som att oroa mig för en förbannade spruta jag måste ta, och nu är den tagen.

Tack tack tack

 

Ensam byggherre

Vi i det här bygget syftar alltid på den aktuellt deltagande hantverkargruppen eller lekmannahantverkshjälpen jag får. Med andra ord så svarar jag ibland på frågor med: Vi har gjort så här, vi tänkte så och så vidare. Det syftar alltså inte på en partner av något slag, utan jag är ensam byggherre, projektör, projektledare, samordnare, platschef och numer även snickare... Jag skulle aldrig kunna genomföra ett sånt här projekt utan min enorma naivitet och viljestyrka, mitt självförtroende -och ibland övertro på min egen förmåga-, vänners lojala insatser som ventilationsmur, familjen, grannar, och sist men inte minst alla fantastiska hantverkare.

Då jag var mitt i det två och ett halvt år långa projekteringsfasen hade jag siktet inställt på psykakuten med efterföljande inskrivning under byggtiden. Måste säga att det var en riktigt misstag, för jag gick omkring och oroade mig och led i onödan. Det jag var allra mest oroad av har jag inte sett många millimeter av, hantverkare som är krångliga och leveransodugliga. Tvärtom har jag haft fantastisk hjälp hela hela hela vägen. Peppar peppar. Min respekt för kåren är numer hög, men jag inser också att min hängivenhet och energi har bidragit till att samarbetet har fungerat så bra. Fler byggherrar borde investera i förkunskaper så skulle processen bli betydligt angenämare skulle jag gissa.

Ibland tjatar jag numer hål i huvudet på de stackars pojkarna som kommer till bygget då jag hänger runt dem, fotar och frågar och babblar på rent allmänt för att det är så trevligt med sällskap.

Vi är med andra ord, rörmokaren Gunnar, grävaren och allfixaren Ingvar, elektrikern Peter & Co, takläggarna Thomas, Johan och Emil, byggarna Michal, Tomek, Stazek, Jasec, Voljtec, Tadec och Robert, Skorstensmontörerna Johan och Jocke, grannarna Almqvist, Pappa och så jag förstås.

Sen finns ett antal konsulter och leverantörer av material och teknik värda att nämna i sammanhanget. Ventilationskonsulten Charlotta, massugnsleverantörerna Peter och Tetyana, grundläggarna Kim, Andreas, Janne och Åke, stomleverantören Mikael och Jonas, sedumleverantören Torgny och fårullsleverantörerna Alison, Paul och Mark.

Att få möjlighet att ändra en negativ och orolig inställning är faktiskt en fantastisk upplevelse. Tro nu inte att jag alltid är foteniklämkäckt positiv, för det är jag inte. Är jag inte nöjd så meddelas även detta, och det finns någon avbruten kontakt. Men på det stora hela så beror oftast eventuell frustration på sömnbrist och allmän stress, för trots att det är kul att bygga hus så tär det verkligen på krafterna. Och jag längtar efter mitt ordinarie liv igen.

Förstod ni att jag verkligen är stolt över mitt mod, min envishet och övertygelse? Och tacksam över allas superinsatser?

 

Almquistarna

Ni vet säkert allihop hur det hur det känns att gå omkring och oroa sig över något som man inte riktigt vet hur man ska lösa, men det måste lösas...

Så var det med den bakre takfotens inbrädning som kom av sig på grund av att fasaden blev mjuk och min syster behövde sina hantverkare tillbaka och ställningsbygget skulle ta för lång tid... Snöar och regnar det mer -januari- så innebär det mer takläckage, vilket inte är döden, men väääldigt onödigt.

Pappa var säkerhetsskeptisk av helt förklarliga skäl, och jag var ganska osäker på vad Sven skulle säga. Men efter lite dividerande så skred Patrik och Sven till verket och häftade fast en provisorisk skyddsplast. Det går liksom inte att beskriva lättnaden då den var på plats. Den kommer att fladdra, men hindra den mesta inblåsningsrisken.

Vilka grannar jag har!!!!! Tack, och tack igen. Nu är oron i magen över för denna gång.

Fantastisk hjälp

Att komma hem efter semester och ha ett par ton snö på byggvägen var väntat, men inte desto mindre jobbigt...

Men jag har ju begåvats med fantastiska grannar som hållit efter en stig och mitt låglutande tak, och en fantastiskt bra grävare med plogbil... Att ringa efter Ingvar och han kommer och finplogar min uppfart inom en timme på en lördag kallar jag kundvård av yttersta klass. Den här djupa tacksamhetskänslan infinner sig igen. Känns skönt att få en sån start på byggprojektet efter den välbehövliga semestern.

Imorgon är det nya tag, och på tisdag kommer virket till innertaket. Ingen mer snö innan dess hoppas jag.

SBR -Svenska Byggingenjörers Riksförbund

I början av mitt husprojekterande då motståndet var som störst så var det jättejobbigt att komma glad i hågen med någon idé och sedan bli sågad vid knäna för att den inte höll, eller för att den jag berättade för inte hade kunskap nog att lyssna och värdera. Men nu är jag bara tacksam över det motståndet för det har fördjupat mina kunskaper, oavsett om idéerna har varit kassa, halvkassa, lite underliga eller till och med bra.

Då jag pluggade fastighetsteknik med inriktning på skadebesiktning så gick jag med i SBR, Svenska Byggingenjörers Riksförbund -borde kanske byta namn till Sveriges Byggingenjörers Riksförbund-. Jag var nog den enda i klassen som gjorde det. Det är ganska synd att de andra inte förstod vilken fantastisk kunskapsbank det är. Förvisso är det bara att ansöka om medlemsskap närsom. Alla de här grånade farbröderna -av någon anledning är de kvinnliga medlemmarna inte grånade ännu- som tävlar i att veta mest är faktiskt en gåva till oss nyfikna och vetgiriga.

Igår höll jag en föreläsning om Sundahuset för de inom SBR som var nyfikna på miljöfrågan, vilket jag tycker var oväntat många. Det i sig gläder mig då det är en indikation på att miljöfrågan i husbyggarsammanhang är här för att stanna. Då jag blev tillfrågad om jag ville föreläsa hos dem så blev jag givetvis glad, men även lite nervös. Risken fanns ju att jag skulle bli sågad vid fotknölarna igen av de här som vet bäst. För besiktningsmän vet faktiskt vääääldigt mycket om hur hus inte ska byggas.

Jag gjorde det då, och gör det igen. Tackar för att de gjort mitt husprojekt så mycket bättre. Och för att jag inte blev sågad vid fotknölarna. Och tack för all den positiva feedbacken, den bekräftar att jag faktiskt har något att komma med vid det här laget. Min tolkning må vara fel, men jag tar mig friheten, att se det som att de faktiskt tror på min inställning att det går att bygga moderna, sunda och mer miljöanpassade hus.

 

Gedigen tacksamhet och förälskelse berör mig lika djupt.

Det tog mig ungefär två och ett halvt år att projektera det här huset. Många gånger har jag hört mig själv säga: jag kommer säkert bli inlagd på psyk innan huset står. Skälet har varit att jag förväntat mig att detta skulle bli svårt, och kantat av motgångar och tjafs med vissa, eller till och med många av de inblandade.

MEN... nu har jag varit igång ett antal månader, och allt jag känner är glädje, och en stor tacksamhet för att alla är så bra, kunniga, hjälpsamma, och intresserade. Ett och ett halvt år av de två och ett halvt årens projekterande har jag gått omkring med en helt onödig klump i magen.

Det är jättekul att bygga hus. Gör det!! Mina tips är: var inte stressad, se till att ha en säkerhetskassa för sånt du inte hade koll på skulle dyka upp på 300 tkr och använd dig av hantverkare som andra runt omkring dig redan har testkört så ska du/ni se att det kommer att gå jättebra.

I denna kategori kommer jag att lista människor och företag som kommer i min väg som jag är väldigt tacksam gentemot. De som gjort min dag, eller bidragit rent allmänt till att projektet löper så bra som det gör.

Lerklinare av yttersta klass -Ulf Henningsson

Att jag skulle lerklina min stomme var det enda som stod skrivet i sten. Oavsett stomme, massivt trä utan lim, lättebetong, lättklinkersten, tegel eller träullit så ville jag ha lera. Det är kanske inte för alla, för det kan vara lite för "mycket" att begära att man ska kunna förstå fördelen med kogödsel på väggen i fantastiska Sverige.

Ulf Henningsson håller till i de södra delarna av landet, och har länkat till andra lerklinare av yttersta klass. De har antingen inte fallit mig på läppen på grund av knasiga värderingar eller så har de inte haft tid att hjälpa mig med just mitt projekt. Lerkliningsvärlden är liten. Däremot har Ulf supportat mig per telefon på ett mycket generöst och beundransvärt sätt. Det är ibland svårt att uttrycka stor uppskattning utan att det blir kletigt, för det är ungefär i den kalibern jag skulle vilja tacka Ulf. Så tacksam är jag.

Jag hade varit på kurs hos en annan uppburen lerbyggare, men det var mer av en sneakpreview av materialen och tekniken. Inget som fick mig att känna trygghet i mitt eget projekt.

Receptet på putsblandning och tekniska detaljer, men framför allt har det varit ovärderligt att ha någon att ringa då det varit lerfjärilar i magen, och att bli bemött med vänlighet och omsorg. Det måste ju bara bli bra. Nu har vi blandat en fantastisk lera, EU-ekologisk gödsel, sand, vatten och halm till en finfin puts som mina -även de fantastiska- polska murare och putsare enligt Ulfs recept. Putsen satt som singelskon på Askungen efter balens midnatt -och luktade illa... jo, jag är ju en förklädd stadsprincessa...-

Det blev så fint att jag överväger att överge spillvirke som fasad över det vindbrytande putslagret. Framtiden utvisar.

Tack Ulf! 

www.ekoulf.se

 

Och här följer receptet, nedkladdat på det papper som fanns inom räckhåll... sån är jag. Har ju en andrasortering på allt utskrivet. Är baksidan vit så resonerar jag som med ett 2-årigt barn som ritat en trassel i ena hörnet och är redo för nästa papper...