22 Augusti 2016 Nu e're officiellt :)

Hur gick det till när en ickeakademiker blev anställd för att undervisa på Uppsala universitet? 

Det långa svaret ligger nog i hela bloggen, och lite till. Vetgirig, envis, driven, nyfiken, skrev jag envis? Pappa har ju nämnts förr... och han tycker att det vore bättre för mig om jag inte hade så starka åsikter om (hållbart) byggande. Sannolikt skulle det ha gjort hans nattsömn en aningens bättre okså, om jag inte haft det. Ställt in mig i ledet, inte bullrat och tjurat så mkt. Men... det går ju inte. 

Det jag vill ha sagt, är att om man tror på ngt så kan man följa det tills man drar huvudet in i kaklet. Men gu så frustrerad jag varit gång på gång på gång. Har jag givit upp? Nej. Och eftersom jag inte har ngt akademisk prestige att förlora så har jag också kunnat köra på, i den riktining, och med den kraft jag själv önskat. Har det kostat på? Absolut, men det har också varit värt det.