3 april 2014 Luftspalter och avsaknaden av trädgårdsvisioner

Nu är det äntligen dags att släcka det här bygglovet. Någon gång måste man komma till slutet. Eller... det gör man ju faktiskt inte då man bygger hus. Men bygglovet varar iallafall inte i all evighet. Och det är skönt för själen att sätta punkt. 

Det här sista 1 1/2 året har mest handlat om att bo, och att spara ihop till de avslutande etapperna. Visst finns det saker kvar att göra, men de ligger längre ner på prioriteringsordningen. Så lång att jag ser en massa nya projekt som springer om dem faktiskt. Nästa dröm är ett pyttepyttehus på Gotland...

Näväl.. vad är väl en bal på slottet i jämförelse med tillkomsten av det övre planets balkong? Min puts är skör, och jag vill ha allt jag bygger väl luftat för att ingen fukt ska få fastna någonstans. Så nu byggs balkongen utmed fasaden med en väl tilltagen luftspalt mellan bärande balk och fasaden. 1,5 centimeter för att vara exakt.

Jag har någon tvångsmässig dragning till att se och förstå hur saker och ting är byggda och fungerar. Så dragstänger och muttrar får gärna synas på insidan. Helst vill jag ju att den blir symetrisk. Men... som bekant får man inte alltid saker och ting på det viset man önskar. Sen blev det i vanlig ordning en urgröpt lerputskaka då det skulle borras i putsen. Notera det, att ska man ha lerputs så blir väggarna sköra. Det råder en okritisk lerputsromantik i ekobyggsvängen. Och jag bifaller att det blir ett överlägset inneklimat, men det finns några saker man får stå ut med. Värt det, absolut. Men det kan vara bra att vara medveten om de eventuella baksidorna.

Hoppsan... 

Aj... förbyggt med förråd. Det finns lösningar på allt :)

Även här finns det luftspalt. Och ändträet är doppat i linolja för att minska vatteninträngning.

Trädgård... klart överskattat i min egen värld. Och fantastiskt och njutningsfullt hos andra. Inga platta prefabgräsmattor då, men växtlighet är ett omdedvetet budskap till vårt inre om att livet går vidare oavsett. 

Det är lite sentimentalt att avsluta ett byggprojekt. Vad ska då all min energi, mitt engagemang och driv kanaliseras? Den här byggvägen har varit min gång sen 2010... och nu ska den bli någon sorts gräsplätt. Grönt alltså...

Å så har jag det här kaoset att rådda i också. Vedtorkandet.Som jag i grund och botten älskar så.

Undrbart!! Jag har skrämmande lätt att acceptera lite kaos på ytan. Medan det råder galen ordning i alla mina lådor. Alltifrån vikta underkläder i färg- och sorthögar till gem i rätt box och negativen i kronologisk ordning. Hur blir man sån egentligen?

Här ligger den oimpregnerade trallen och väntar på att bli balkong. Känns overkligt det med. Inköpt på favvovaruhuset Fredells så klart. Ska järnvitriolas för att gråna lite snabbare. Påstås ge visst rötskydd. Det verkar så, men jag vet inte helt säkert. Oavsett är det betydligt lindrigare mot miljön, och mig och alla andra varelsers hälsa än tryckimpregnerat virke.