4 augusti 2012

Trallvirke

Det kan vara vilket virke som helst, bara det inte är tryckipregnerat med kopparoxid, för det är giftigt, fult, och virket är alltid av sämsta kvalitet. Det som finns att välja på är som sagt:

Oimpregnerat som man kan behandla antingen med Sioo, vilket är en miljöjuste kiselbehandling. Då blir trallen vitaktig.

Eller så kan man olja den, och få en ganska regelbunden underhållscykel.

Man kan kanske dra på roslagsmahogny, jag vet faktiskt inte hur den påverkas av att man går på den. Roslagsmahogny är i alla fall tjära, linolja och terpentin.

Eller så har man den helt obehandlad, vilket är min plan. Då grånar den av sig själv efter ett par år. 

Det är lite overkligt att den växer fram den här sammanbindningen av friggan och huset. Det har ju liksom bara varit ett smutsigt och rotigt hål med massa fulförvaring. Frågan är bara var denna förvaring ska hamna nu..?

Jag målar på... någon gång kommer det ju att bli klart.

Svängigt väder. Trallen är klar och nu blir det en nödlösning på stegen framför huset. Lecastenarna ska ju egentligen gjutas in, men det ar jag helt enkelt inte ekonomi till just nu, så det får bli denna lösning. Reglar skruvade direkt på lecan, och sen trallen liggande ovanpå reglarna. Hållbart..? Tveksamt, men tillräckligt länge tills jag har råd att gjuta in trappstegen i alla fall. Jag vill ju liksom få en lite färdigare känsla på huset, både in- och utvändigt. Sen om det är klart eller inte... är en annan sak.

Rafal och medarbetare är helt fantastiska, jag är såååå nöjd.

1 augusti 2012

Glädjerush!!

Nu är det dags för trallpåläggning

Det är ju meningen att den här lilla stugan förr eller senare ska få en liten ansiktslyftning för att passa bättre ihop med mammahuset. Som egentligen är en husbebis. Detta med vem som är mamma och vem som är barn, det kan mina syskonbarn förklara mycket bättre än jag. Men resonemanget går i enkelhet ut på att har man en mamma och pappa, ja då är man barn. Men man kan helt klart vara både mamma och barn samtidigt har de förklarat.

Detta är TOTAL lycka för mig. Jag vet inte hur många gånger per dag jag kommer att gå åt fel håll då jag går ut, bara för att detta är så fint att se. Enda skillnaderna är att här är begräsnat med solsken, och så klampar det ju alltid då man går på en trätrall, i jämförelse med den heltysta betongaltanen. Men fin är den, och glad blir jag.

Nu gäller det att bestämma mig för hur jag ska behandla den, OM jag ska behandla den.