7 september 2010

Nu ska här anläggas takytskikt!!

Det här blir som en lite övertydlig manual, men jag är så stolt över att jag fått göra något själv istället för att de fantastiska hantverkarna får göra precis allt. Tävlingsmänniskan i mig... å andra sidan så är det som att "shooting a sitting duck" att anlägga det här taket, om man bortser från att få upp de 6,3 tonnen jord på taket...

Gryning på bygget, härlig hög luft.

 

Så här blev hörnen då de svetsats över takkanten.

Jag ska göra själv...

Och här ligger lite av materialet, instruktionen och redskapen. Elins kavel och stadstjejens vita duschhandduk... Tommy kallade mig "storstadsbrutta"...

Där nere ska kantavslutet fästas... gillar jag att hänga där? Nej.

Superenkla att fästa ihop till en passande längd.

Här borde jag helt klart ha följt Torgnys rekommendation och använt mig av sandsäckar, för den tippade tillbaka hela tiden. Och så borde jag kanske ha ringt och kollat om den längre sidan skulle sticka upp, eller fästas på gummiduken...

Fästclipsen, lika enkla som att sätta ihop själva listerna.

Lika bra att vara noga med att inte nöta på duken i onödan. Klippte små bitar av fästplattorna som skydd mot taklistens vassa kant.

Positionering av fästclipsen.

Och jag började med att klistra fast varannan fästduk. De var så där härligt tunga, rejäla på något vis för att psykologiskt övertyga en om att vi håller, vi håller.

Inget julbak direkt, men en kavel visade sig vara ett ypperligt verktyg.

Lite reklam

Och så den uppskattade spårbarheten, sånt gillar jag.

Jag tog ändarna på kaveln och riktigt gnuggade in fästplattan runt clipset.

Det här är ju min utsikt då...

Gäller att lyfta blicken lite som plåster på såren...

Klart, nu sitter den. Just som jag vande mig vid höjden. Ge mig fler tak och kantavslut!! Jag vågar.

Den där förbaskade rullen var tyngre än jag ville erkänna. Frk smög ner och pep hos killarna...

Men att rulla ut den var inget problem.

Rätt snygg, eller hur!? Ser ut som upcyclade trådstumpar. Hade Elin fått tag på den hade det säkert blivit kläder till Jojje & Meckis av den. Tur att jag fick tag i den först. Eller så är det så att jag överskattar estetiken bara för att jag är så glad över att få göra detta... vad säger ni?

Är det inte underbart? Det här är instruktionerna!! Ingen bok, inte flera papper, inga pilar fram-, och tillbaka. Bara enkla anvisningar, punkt efter punkt. Ni måste pröva!!

Diadem-mattorna. Återvunnen plast som ska hjälpa till att hålla det tjockare lagret växtsubstrat på plats, och fuktigt.

Det här är det som skiljer det blommande sedumtaket från de vanliga sedumtaken. Mattorna gör att man kan ha ett tjockare lager jord, som i sin tur gör att fler av de planterade arterna överlever. De blir uthålligare mot sol, värme, torka, väta och kyla. De vanliga sedumtaken, som givetvis också är fina har bara 2 centimeter växtsubstrat, och klarar inte en vinter som den senaste lika bra, inte heller en lång het sommar som jag har beställt till nästa år. Denna var rätt kalas den med dock.

Lätta att haka i varandra. 

6300 kilo...

Grannen Sven med sina söner Patrik och Joakim. Så tacksam för hjälpen. De hinkade upp ungefär 3 ton av "jorden" innan vi gav upp. Och det var först då det var kolsvart ute. Ville inte ha mina hjälpsamma kompisar på taket då.

Och här är Loui som hinkade ut all jord som Sven och Patrik hinkade upp.

Och vilka skyfflade i jorden i hinkarna då..? Jo, det gjorde Nina och Emma medan Ivar skötte heja på logistiken. Någon måste ropa upp!! Och... vad gjorde jag då?? Jo, jag var i vägen, och försökte distribuera ut mutor i form av snabba kolhydrater. Cola, kakor, kexchoklad och röda små tomater.

27 augusti 2010

Detaljdagen D...

Jagade köldbryggor. All kantisolering -grunden- går åt till att täppa till, och det är det ju värt. Takbjälklaget blir till.

Inifrån och ut, takbjälklag av trä, isolering Foamglas och stomme av NC-block. Vindtät duk Solitex från Pro Clima.

Undrar hur många gånger jag ringde till den tyska tech-supporten för att vara riktigt säker på vilken duk som var till vad, och sen vilken sida som skulle vara upp och vilken som skulle vara ner. Men så här har jag uppfattat det i alla fall...

Bara ett bildbevis på det ordningssamma stöket.

Detaljnerd...

 

Michal har lånat ut sin Fish-eyeoptik till mig. Kraftig vinjettering, men det får det vara värt. Det ni ser är mitt vardagsrum från min sänghörna.

Man kanske skulle kunna säga att jag hade lite svårt att ta mig upp ur det här hålet. Och med eftertanke, hur kom de ner...

Spökborgen... 

Rost, rost, rost.

Riktiga fotografer älskar ordning på kablarna. Det går aldrig ur, oavsett om man byter yrke.

Nu ska här frossas i bilder från alla vinklar i hur ordningssamma de här killarna är. Jag kan inte hjälpa att förvånas, och fullkomligen älskar deras ordningssinne. Slår mitt flera gånger om. Å andra sidan har jag bara ordning I mina lådor och skåp, utanför ser det lite annorlunda ut...

Kolla!! Man kan ju flytta in i det här. Här ska jag bo. Det är faktiskt lite overkligt.

Njuter ni lika mycket som jag? Inte??

Ett varv till, bara för att övertyga er om hur skönt det är att se det här. Jag kan för egen del absolut inte få nog!!

Här kommer Stazek likt James Cagney.