6 augusti 2010

 

 

Väl dold panik hos beställaren... betongbilen kommer inte upp för backen. Oundvikligt knasig tyngdpunkt. En arg chaufför som Pepe fick locka likt en två-årsförälder. Och det gick det med. 5 försök senare och rännan fick fällas ut. Inte så poppis, och jag fick sota för den knasiga tyngdpunkten genom en betongblaffa mitt i byggvägen... men med tanke på hur bra alla jobbar och står i så är det lätt att leva med.

Peter grävare fick komma över och fixa till uppfarten, tunga fordon det där. Och de ska inte välta ned i äppelträdgården, för då blir de kanske permanenta Swerock-installationer. Lite som "Oväntat besök", Swerock loggan är i och för sig väldigt snygg, men...

 

 

Pepe och Andreas från Södertälje Betong och Avjämningsteknik. Deras chef Håkan har varit min länk till betongvärlden. En väldigt lärorik resa måste jag säga. Har helt förändrat min syn på betong. Miljöchefen och kemisten Karin Pettersson, samt ingenjören Staffan Carlström på Swerock har igen och igen fått hjälpa mig med ytskick, behandling, sammansättning, kemiskt innehåll och process. Det är roligt att projektera och bygga hus.

 

Noga med nivåer och lutning.

 

Det är så häftigt med massan, jag blir helt fascinerad.

 

Sloda, smaka bara på ordet, låter det äckligt eller gott?? Jag suger ju i mig fackspråk som den vetgirige/besserwisser jag är. Kanske inte för att använda själv, men för att fackspråk emellan fackmän är så kunnigt och engagerat på något vis.

Nu har jag förstått att det finns ett teoretiskt fackspråk, och en vulgärare slangversion. Men de är väluppfostrade i en kvinnas sällskap de här killarna.

Ser majjigt ut, jag vill nästan också klafsa omkring i geggan.

 

 

Tro't eller ej, men här tar betongen slut. Jo SLUT. Golvet är ju inte täckt...

Och här syns min köldbryggebrytande foamglasisolering. 100 millimeter.

 

 

Besökare från andra arter i ekosystemet.

 

Jag har ingen aning om vad den här maskinen heter, men jag kallar den spindeln, och Pepe glättar mitt golv med den. På så vis får jag en blank yta på betongen utan diamantslipning.

 

Andreas ordnar fallen runt golvbrunnarna.

 

Och här är nästa betongbatch. Blir en annan färg på den... vilket först störde mig ganska mycket, men sen kom jag på att golvet blir mer levande med färgskiftningar.

 

Snygg!!

 

 

Det här var också julafton. Det kommer att bli så snyggt. Det ska vara öppet i cirka två år för att få torka ut rätt bra, men om jag gillar att gå på det så får det vara kvar.

Från början hade jag ju tänkt mig ha slingorna liggande i borrkax eller järnmalm som värmemagasin, men Gunnar var inte så förtjust i den idén. Plus att järnmalmen är magnetisk... mycket strålning blir det... Bara tanken på att gjuta in slingor känns lite obehaglig tycker jag, men faktum är att betongen fungerar som ett värmemagasin, och det ökar verkningsgraden på systemet. 

Det kommer att kompletteras med att autobalanseringssystem från Uponor. Det innebär att jag placerar en sensor på något lämpligt ställe i rummet som sedan lär sig temperatursvängningarna i rummet, och bromsar och gasar tidigare, och på det viset planar man ut värmekurvorna. Beräknas spara mellan 5-8 procent energi. Spännande.

 

 

 

Nygjuten betong ska plastas in för att hindra sprickbildning. Något som är svårt att kontrollera på något annat vis verkar det som. Pepe sa dock att man ofta ser sprickorna redan då golvet är nygjutet. För egen del tycker jag de kan vara ganska snygga, men jag har också sett golv som helt spruckit sönder, och det har inte varit särskilt estetiskt.

Plasten var soooorhal att gå på, så det slutade med att jag kröp omkring på knä. Dessutom fick jag slipa bort den från händer och fötter med en pimpsten för att jag fortsatte att glida runt hemma i duschen. Som en åttioåring eller Bambi på hal is...