1 juni 2014 Ser lätt ut, men ÄR svårt...

Borra, är inte svårt.

Men borra så här djupt är -f'låt- jävligt svårt. Det hade så klart Mikael både listat ut och upplyst mig om. Men nu när jag skulle göra det på egen hand så glömde... jag det.

Äh, vad sjutton... det blir en möbel iallafall, men inte lika proffsig utan ett vassare huvud. Egengjort är charmigt, så är det bara.

Å mina fina nya dynfodral. Kommer bli kalas det här. Ska bara göra en eldstad på hjul också så att jag kan sitta och lounga mysigt under sommaren.

Kommer ju studiebesökande elever från Nackademin på em... Typiskt mig att sätta igång under press. Precis som med städning innan gäster kommer.

Dags att gödsla sedumtaket. Det som ingen ser, men som jag Ääääär så stolt över. Mycket snack, och mycket verksta faktiskt.

Ok... här växte en aningens mer än sedum... Måste rensa.

Det är så galet fint att jag dör. Inte trivselhuset alltså. Växtligheten. Det är nästan som en religiös upplevelse att se hur fint det har spritt sig, och hur otroligt många olika sorter som växen. Ett levande konstverk!!

Kolla!! mängderna av olika växter. Sjukt fint!!

 

 

 

7 september 2010

Nu ska här anläggas takytskikt!!

Det här blir som en lite övertydlig manual, men jag är så stolt över att jag fått göra något själv istället för att de fantastiska hantverkarna får göra precis allt. Tävlingsmänniskan i mig... å andra sidan så är det som att "shooting a sitting duck" att anlägga det här taket, om man bortser från att få upp de 6,3 tonnen jord på taket...

Gryning på bygget, härlig hög luft.

 

Så här blev hörnen då de svetsats över takkanten.

Jag ska göra själv...

Och här ligger lite av materialet, instruktionen och redskapen. Elins kavel och stadstjejens vita duschhandduk... Tommy kallade mig "storstadsbrutta"...

Där nere ska kantavslutet fästas... gillar jag att hänga där? Nej.

Superenkla att fästa ihop till en passande längd.

Här borde jag helt klart ha följt Torgnys rekommendation och använt mig av sandsäckar, för den tippade tillbaka hela tiden. Och så borde jag kanske ha ringt och kollat om den längre sidan skulle sticka upp, eller fästas på gummiduken...

Fästclipsen, lika enkla som att sätta ihop själva listerna.

Lika bra att vara noga med att inte nöta på duken i onödan. Klippte små bitar av fästplattorna som skydd mot taklistens vassa kant.

Positionering av fästclipsen.

Och jag började med att klistra fast varannan fästduk. De var så där härligt tunga, rejäla på något vis för att psykologiskt övertyga en om att vi håller, vi håller.

Inget julbak direkt, men en kavel visade sig vara ett ypperligt verktyg.

Lite reklam

Och så den uppskattade spårbarheten, sånt gillar jag.

Jag tog ändarna på kaveln och riktigt gnuggade in fästplattan runt clipset.

Det här är ju min utsikt då...

Gäller att lyfta blicken lite som plåster på såren...

Klart, nu sitter den. Just som jag vande mig vid höjden. Ge mig fler tak och kantavslut!! Jag vågar.

Den där förbaskade rullen var tyngre än jag ville erkänna. Frk smög ner och pep hos killarna...

Men att rulla ut den var inget problem.

Rätt snygg, eller hur!? Ser ut som upcyclade trådstumpar. Hade Elin fått tag på den hade det säkert blivit kläder till Jojje & Meckis av den. Tur att jag fick tag i den först. Eller så är det så att jag överskattar estetiken bara för att jag är så glad över att få göra detta... vad säger ni?

Är det inte underbart? Det här är instruktionerna!! Ingen bok, inte flera papper, inga pilar fram-, och tillbaka. Bara enkla anvisningar, punkt efter punkt. Ni måste pröva!!

Diadem-mattorna. Återvunnen plast som ska hjälpa till att hålla det tjockare lagret växtsubstrat på plats, och fuktigt.

Det här är det som skiljer det blommande sedumtaket från de vanliga sedumtaken. Mattorna gör att man kan ha ett tjockare lager jord, som i sin tur gör att fler av de planterade arterna överlever. De blir uthålligare mot sol, värme, torka, väta och kyla. De vanliga sedumtaken, som givetvis också är fina har bara 2 centimeter växtsubstrat, och klarar inte en vinter som den senaste lika bra, inte heller en lång het sommar som jag har beställt till nästa år. Denna var rätt kalas den med dock.

Lätta att haka i varandra. 

6300 kilo...

Grannen Sven med sina söner Patrik och Joakim. Så tacksam för hjälpen. De hinkade upp ungefär 3 ton av "jorden" innan vi gav upp. Och det var först då det var kolsvart ute. Ville inte ha mina hjälpsamma kompisar på taket då.

Och här är Loui som hinkade ut all jord som Sven och Patrik hinkade upp.

Och vilka skyfflade i jorden i hinkarna då..? Jo, det gjorde Nina och Emma medan Ivar skötte heja på logistiken. Någon måste ropa upp!! Och... vad gjorde jag då?? Jo, jag var i vägen, och försökte distribuera ut mutor i form av snabba kolhydrater. Cola, kakor, kexchoklad och röda små tomater.