4 oktober

Lerkliningen i full gång.

Ytterligare en bild på putsblandningen, bara för att den är fin förstås. Och trots att det är en av de få sakerna i det här projektet som varit obestridligt bestämt från dag ett så känns det overkligt exotiskt att göra puts av lera, halm och kogödsel.

Här kan man se tjockleken på putslagret. Dryga 1 centimeter. Enligt de kunniga ska detta lager vara tjockare. Men då dessa killar aldrig jobbat med detta putsrecept och är väldigt putserfarna så får de bestämma tjocklek. Ägaren av byggfirman är väldigt säkerhets och kvalitetsmedveten och tycker att detta är lite läskigt. Samtidigt säger han att det är roligt att prova ett nytt material.

Stazek är min hjälte just nu. Professionalismen personifierad, och som en tyst cowboy. Vet precis vad han ska göra med det han ska göra. Jag återkommer hela tiden till filmstjärnor när det gäller mina polska hantverkare, lite glamour helt enkelt.

Det är här jag börjar fundera på om jag inte ska överge träfasaden. Puts är fint, men ute på landet -här- så kan det bli lite mal placé, och därför har jag hela tiden haft en träfasad framför mig. Men lerkliningsytan blir så vacker att jag vill liksom se den mer permanent, och lyfta fram den tekniska funktionen. 

Vad skulle Tomasz -ägaren av byggfirman- säga om jag nu helt plötsligt vill ha en putsad fasad... vad blir straffet..?