25 augusti 2011

Andra vändan med Decoliss.

Det är jäkligt svårt med stålglättningsspateln. Underlaget är pytteojämnt, men ALLLT syns.

Jag byter verktyg till en gummiskrapa. Drar inte lika hårt, och hoppas att själva putslagret inte blir för tjockt.

Klipper hörnen av gummiskrapan då det blir kantdrag annars. Decolissen ska appliceras tunnt, 0,5 mm enligt instruktion, och blir det minsta lilla korn, eller klump i så blir det streck i putsen. Så det gäller att vara närvarande. Pilla bort, och applicera lagningsputs på en gång.

Jag är helt klart förtjust i gummiskrapan som verktyg istället för stålglättet.

Fönster.... svårt.

Jag tror de mörkare delarna innebär att det är mer fukt i underlaget. Hörnen har ju ett tjockare lager decofond än väggarna.

24 augusti 2011

Så här fint blev det. Där ser man dessutom kanten som blev lösningen på det där uppstickande röret med tillkommande vatten.

Friggebod på flytt. Ingvar och Peter är på plats för att flytta, lyfta, transportera, lyfta och sen placera. Hos mig i äppelträdgården. Det blir lite av en sedvanlig bildnerdsekvens. Jag är ju så fascinerad av möjligheterna.

Första lyftet.

Andra lyftet.

Andra placeringen.

Tredje lyftet.

Färdig för transport.

Fjärde lyftet.

Fint oangripen botten. Sånt gillar besiktningsfröknar.

>

Lite finlir.

Å där står den!! 

Ett litet hus på en utmärkt plats. Nu får jag lite mer användning av hela tomten. Förr låg ju den här delen lite outnyttjad. Den buller och stoftdämpar förvisso i sig från all trafik i uppförsbacke. Men nu blir den lite personligare.

Pappa fuktar Decofonden innan vi ska applicera ytskiktet i form av Decoliss -kalkputs från Målarkalk-.

Vi jobbar mot samma mål, men har helt olika ideér om hur vi ska komma dit. Och vi är lika bestämda båda två. Bara det att pappa är drygt 20 år äldre och per automatik vet bättre. Men jag ger mg inte.

Det är meningen att den ska putsas på, men jag bestämmer mig för att gå på "how not to do it"-vägen igen. Roller verkar enklare.

För att omgående dras/putsas ut med en stålglättningsspatel. Den torkar ganska snabbt, och jag vill inte ha någon rollerstruktur. Ytan ska ju glättas blank för att bli vattenavstötande. Glättandet ger en marmorerande effekt.

I Libyen slåss Khadaffi för sitt herravälde, och här slåss jag och pappa om 120x120 cm. För livet känns det som... 

Första lagret applicerat och glättat. Kommer sannolikt att ljusna innan vi lägger på andra lagret.

Jag lagar på lite decofond där nätet syns.

Det har redan ljusnat lite inan jag går för dagen.

23 augusti 2011

Men herregud... det är svårt att blanda ytputsen då den torkar sig så ljus. Jag måste pytsa i mer pigment trots att jag tyckte den första blev för mörk... ett mellanläge...

Den nya till vänster, och den gamla till höger.

Pappa skrapar Decofonden inför Decolissen.

Jag, eller vi, är ganska övertygade om att detta står på "how not to do it"-listan. Men vi får liksom inte till en helt slät grundputs -Decofond-. Så nöden är i vanlig ordning uppfinningarnas moder.

Och hörnen måste vara runda, annars tenderar nätet att synas. Hörn är alltid svårt.

Pappa fortsätter med den nedre duschen.

Patrik är här och förbereder för friggeboden som kommer imorgon. Jag gav ju bort mina två stugor på Blocket, och det ångrar jag faktiskt nu. Tänkte aldrig på att de kunnat stå här nere i äppelträdgården. Men jag har nu hittat en fin friggebod som Lennart från Boo skänkte. What goes around comes around. Eller hur det nu är.

Grusa av, och sen de med tomten medföljande betongproverna som pelare. De finns lite överallt, och gör stor nytta mest hela tiden. Tunga som attan.

En av de perfekt anlagda stenarna.

Så var det dags för byggställningen. Fönstren ska ju putsas in, och lite lagningar också.

Lite James Dean över Patrik tycker jag.

Flera runda hörn.

Nu har ju den nya putsen torkat och ljusnat... frågan är var man ska lägga sig..?

19 augusti 2011

Det drar ihop sig, och nerverna är på helspänn...

De här våtutymmena är ju ett helt eget kapitel av flera skäl. Inga tätskikt, och nya -i Sverige- material. Utöver det faktumet att det är det här som är avgörande för inflytt.

Här hackas en kant i den halva våtrumsväggen för att vattnet på en ovankommande glasruta ska rinna inåt. Lite projektering från höften...  

Akoflex armeringsnät från Kobau i Tyskland, saluförs av ProkitInternational i Kungälv. Alternativet hade varit ett nät av metall eller glasfiber.

En extra koll och komplettering av drevningen innan den extra armering runt fönstren putsas in.

Här blandas första batchen av Decofond som är grundputsen mellan lecaväggen och det slutgiltiga ytskiktet i våtutrymmena.

Det är lite svårt att beskriva uppladdningen inför de här momenten. Något jag tänkt på ett bra tag, och nu ska det ske. Väggen skulle helt klart varit mer vätad. Jag har fått konstant vägledning av Daniel Nymberger på Målarkalk. Väggen ska vara helt mörk av vatten under hela putsningsmomentet för att väggen inte ska "stjäla" allt vatten ur defofonden, vilket leder till för snabb torkning.

Jaha... så blev jag assistent igen. Pappa lägger på armeringsnätet som Daniel anser vara för finmaskigt. Jag ville ha denna då den var så mjuk och lättarbetad i fogar. Men nu i efterhand så får jag bifalla i invändningen, jag borde använt ett större nät.

Första vändan nät behövdes sprayas en aning, sannolikt för att lecaväggen drog alldeles för mycket väta ur Decofondputsen. 

Två små beundrare av ALLT morfar gör. 

Och här vankas det mellanmål. Gulligaste ungarna i hela världen tycker jag förstås.

Sen ska de plocka äpplen. Har ju några trän där nere...

Här fortskrider duscharbetet.

Jag tror det kommer att bli jättebra.