7 juli 2010

Turisten i stråhatt... är inte på semester... är specialinkallad via nödrop. Jag blev lite orolig då Mikael på Nyströms Cement gick igenom detaljerna i murningen. Helt plötsligt verkade det inte lika stapelbart lätt längre. Jonas är kranförare som preciserar sina lyft likt en titthålskirurg, och Nyströms rumpa utåt.

Får instruktioner av en som vet.

Jonas var orolig att glasgrunden inte skulle hålla för den 900 kilo tunga kranen. Men den Foamglas min grund är konstruerad av tål 40 ton per kvadratmeter... jo, 40... ton.

Pappa, turisten i stråhatt står och mår dåligt över att det här verkar svårt i hettan. Och än så länge är vi ovetande om att vi kommer få ett erbjudande inom ett par timmar som jag inte kan tacka nej till...

Första pallen med det stapelbara NC-blocket. Ytterligare 800 kilo...

NC-blocket jag valt är ett lecablock med måtten 400 mm djup, 200 högt och 600 långt. Spårad i mitten och man häller sedan 7 deciliter filmjölkslöst bruk i skåran mellan stenarna. Armerar var tredje varv, och i alla hörn.

Det här ser fint ut, särskilt i kvällsljuset.

Som ni ser så innehåller lecstenen väldigt mycket fukt. För att en stenvägg av leca ska bli så energieffektiv som möjligt gäller det att hålla den torr. Det gör man gäst genom att skydda den med en kapillärsugande puts. Jag har valt lera, för det finns inget bättre. Lerans struktur är så finporig att den suger från de flesta andra material. För er som inte är fukttekniskt kunniga så fungerar det så att det material med finare -mindre- porer suger från det material med grövre -större- porer. Som en vettextrasa från en bordsyta ungefär.

Den smidiga nypan i kranen. Bara att sätta den runt stenen och lyfta så nyper den tag runt stenen.

Ganska spännande tyckte jag...

En hörnsten, med hål för armeringen. Och spåret för liggande varvarmering och lite bruk.

Pallvagn... som jag var och hyrde i ett industriområde i Länna där man kunnat spela in skräckfilm. En oväntad och lantlig variant av Urban Exploring...

Foamglas i närbild. Återvunna bilglasrutor blandade med kol och sedan bakade och skurna i skivor. De blir oigenomträngliga för fukt så länge man inte gör hål i en hel skiva. De slutna glascellerna hindrar väta eller fukt från att ta sig längre in i materialet än där cellerna är punkterade. Används allra mest i plana eller låglutande tak och altaner på tak.

Mera konstnärssjäl...