25 mars 2014

Omvärderat & Freckinglatte

Manhattan har alltid varit mitt enda fokus i NY. Särskilt när de koola kidsen började flytta till Brooklyn. Jag är bara gammal och ute och ingen hipp. Men... jag trots ohippheten har börjat dras mer och mer till Queens och Brooklyn. Manhattan har blivit "tråkigare", eller så är det jag som har blivit roligare...

Inte mitt eget dörrhantag, men precis lika inspirerande för det :)

Svenskt fik, Konditori. Jag har gått förbi ett par stycken, men vägrat åka hit för att dricka svenskt kaffe. Jag är ju tro't eller ej ingen kaffedrickare. Är ju bara så förtjust i den varma skummade mjölken. Oavsett, så gick jag in så här i den hemlängtande sluttampen av min månad och drack min andra godaste latte jag druckit i NYC.

Enda problemet... hipstersbarristan häller ut en knapp deciliter av den skummade mjölken i slasken för att han kanske saknar förmågan att förstå att mjölken är en producerad resurs, och sannolikt för att det inte ingår i arbetsbeskrivningen att bedöma och värdera mängd i kostnad för sin arbetsgivare.

Kossan har pruttat metangas under sin del av produktionen. Koldioxid och cancerframkallande PAH-utsläpp under transporten av kossans råvara. Processen att pastörisera och paketera mjölken drivs av gas framtagen av den galet smutsiga och förgiftande freckingtekniken, sen lite mer koldioxid och PAH-utsläpp när förpackningen ska transporteras till hipsterbarristans kyl i kafe Konditori, och lite mer freckinggasdriven ånga till att skumma mjölken till min latte och den knappa decilitern mjälk som hälls rakt ut i avloppet för sen renas bort med hjälp av ännu mer freckinggas eller oljeframställd el. Bara för att nämna några av de negativt miljöpåverkande stegen i mjölkproduktionen.

Det var sorgligt tyckte jag. Tror jag ska skriva ett mail till dem. Men det är ju så svårt att hålla en konstruktiv dialog när man kommer farande med pekpinnar och förnumstigheter. Det i sig gör mig lite nedstämd faktiskt. Jag blev bara så paff över det utan en blink slentrianmässiga uthällandet av mjölken när den verkligen har både ett värde och miljöpåverkan. Latten var dock ytterst delikat, men med slös-bismak.

Men jag blir glad av en sån här fin skylt -den röda nedan alltså-. Dynamik, upp och ner, hit och dit, inkonsekvent och inte alltid helt logisk. Sån är livet. Jag har iallafall druckit en jättjätteegod latte, blivit mjölkförbryllad och tröstats av en fin skylt.

Däruppe på den höööögsta byggnaden står fatiskt en liten vertikal vindsnurra. Den snurar inte, och jag kan bara anta att det beror på det stomljud som jag förväntar mig uppstår från en vindsnurra fäst i en byggnad. För en sak är säker, det blåser i princip ALLTID i NYC.

Jag kikar in i ett byggarbetsplatshål. De flesta byggen här i stan är inhägnade och inplyfade så att man inte ska se någonting. Jag undrar varför? Har man tur så har någon gjort ett eget hål som man kan kika in genom. Som här exempelvis :)

Kvällsbio, och jag hälsas av ännu en vacker kvällning i stan. Som sagt, de upphör aldrig att fascinera mig.

Jag ser något därner utmed gatan som jag måste kika närmre på....

Där....

Denna....

En modern Gaudi!! Den nybyggda Cooperbuilding vid St:Marksplace.

Helt otrolig.

Och Lipstickbuilding -får jag reda på senare- har aldrig upphört att pocka på min uppmärksamhet. Varje gång jag gått förbi den så tittar jag upp. Det är en helt ny stad för mig nu då jag flyttat fokus från fotografin -NY är världens fotografiska huvudstad- till byggnader och miljöambitionerna. Det är otroligt kul och spännande att få se NYC med helt nya ögon. Vissa dagar är det som at gå på museeum hela dagarna, varvat med skummad mjölk med en lätt mjuk kaffesmak Smile

En vända in i Barnes & Nobles -som förövrigt till slut lyckats döda sin största konkurrent Borders, finns nästan inga andra bokaffärer i NYC än B&N längre. Sorgligt- för att kika i byggsektionens gör det självhylla. Altanen ska ju byggas klart när jag kommer hem.