30 & 31 augusti 2010

Och snart är hetsen över!!

Taket är på, vilken lättnad. Det har hela tiden varit deadlinen, det måste på så att jag kan så sedumet för att det ska gro innan vintern.

Ytterligare en mycket professionell ritning med tillhörande arbetsbeskrivning. Dån är jag och hittills har det gått utmärkt. Men så är jag på bygget nästan hela dagarna också. Går ingenstans utan att ha fått lov till det.

 

 

Det finns en fixering på den här fårullsioleringen från min sida. Jag behövde krafsa ihop allt mitt mod för att bestämma mig för att våga. 85 procent ull och 15 procent polyester -varav 50 procent återvunnen- för att få till lite styvare skivor. Ni kommer att kunna läsa det igen och igen och igen... Insektsskyddade med borax, som absolut INTE får ätas, trots att man konserverar rysk kaviar med den. Men det är å andra sidan det enda livsmedlet som har tillåtelse att konserveras på det viset.

För att kapa den krävs en vågtandad kniv, annars blir den bara till små ulltrasslar. Har sett dem själv...

Arbetsledaren, eller kommunikatören Michal. Även fotograf och grafisk formgivare. Och ser ut som en filmstjärna från 40-talet. Mycket stilig.

Bara en nostalgibild som visar husets övre plan. Det blir bara två rum, ett uppe, och ett nere. Väggar endast runt toaletterna.

Ett tecken på min fäbless för grafiska former. Och balkarna är ju hur snygga som helst. Tyvärr blev jag tvungen att isolera in dem på övre plan, så de kommer ej bli synliga där. Men nere så kommer hela konstruktionen att vara synlig. Tror det blir bättre än alla vill göra gällande. De ser så där mastigt stabila ut.

Bara ett äppelavbrott.

Det har blivit ett gäng takgenomföringsritningar genom processen. Skulle jag ha en helgjuten gummiduk så var den hysteriskt fast, men nu har jag en duk som svetsas på plats, och då blir den aningens mer flexibel. Optiken är Michals, och han låter mig låna.

Jag har sovit skitdåligt, bara legat och vänt och vridit på mig av oro för att takduksläggarna skulle vägra vara på taket då ställning saknades. Tomasz ville jag skulle sätta upp en, och det är nog egentligen ett säkerhetskrav, men killarna -Michal, Tomek och Stazek- tyckte inte det behövdes då taket är så flackt. De fick bestämma.

Tommy -senior- gnällde rätteligen lite, men varken Thomas eller Johan verkade tycka det var något större problem. Jag längtade redan efter kudden. I kväll kommer jag somna som en stock!!

Här repas materialet upp.

Å så glade Peter på plats med Ingvars tuffa lastbil. Dags för fyra kubik sand och grus till killarnas murande av terassmuren. Så himla juste att de håller ögonen öppna för billigare material åt mig då det ger samma sak som de dyrare. Ytterligare ett plus i den redan plusfyllda kanten. 

Töntiga jag, men den är riktigt tuff.

Tommy tyckte också att den var tuff.

Det finns mycket snyggt på ett bygge!!

EPDM-gummiduk som svetsas ihop med varmluftspistol. Inga otrevliga kemikalier, tack för det.

Thomas lyckades skrämma upp mig några gånger genom att tala om för mig att ibland blev det fel med dukarna då någon cylinder gick sönder och det bara kom kalluft...

Johan lät mig svetsa lite, och hade jag inte varit så stressad så hade jag nog gärna fortsatt lite, men jag ville liksom hålla i kameran själv på taket.

Gummidukens undersida är fleecebelagd för att den ska bli hållbarare.

Hade de vunnit hade jag claimat en tredjedel, det var på mitt tak det hände, och under den tiden jag betalade dem för att skrapa lotter...

Flygfoto, eller nåt. Fyra kubik grus och sand är det i alla fall.

Alla dukskarvar svetsas med en annan typ av gummiduk. Fortfarande EPDM, men utan fleecebaksida.

Två riktigt sköna Lule-killar. Har tydligen ett gäng av sina bybröder som arbetskamrater vid det här laget. Bästa jobbet man kan ha tyckte Thomas, fritt och utomhus. Johan visade sig vara fd Kummelnäsbo, och gillade idyllen här ute.

KLAAAART!!! Nu är det bara att anlägga sedumtak!! Tempot på bygget kan avta, eller det blir väl samma tempo, men de får komma och gå lite mer som de vill from nu.