24 juli 2014 Ekocampingen.... på Koster

Semester, ekosemester...typ. Eller så har jag bara råkat hamna på en SNÅL camping som tror sig kunna komma undan med att kalla sig eko. De tillhandahåller nämligen ingenting utom vatten, och i små mängder. Och det kan vi nog alla komma överens om, att vattensnålhet kan kallas eko. 

Men när man bara tillhandahåller återvinningskärl för det ägarna av campingen får betalt för, då är frågan om det verkligen är reko att kalla campingen eko. Och dassen.... hjälp mig och alla andra campare för det var de vidrigaste dass jag någonsin varit med om. Ok... jag är ju inte särskilt förtjust i den enkla typen av "toalett", men man kan inte med hedern i behåll i en näringsverksamhet ha såna vidriga stinkbomber till dass. Ok, jag avslutar min dassnovell här. 

Att ägarna redan på telefon varnar för Nordkosters enda butik, och sedan säger det till vartenda incheckande sällskap, med tillägget att affären på Sydkoster är däremot jättefräsch och välsorterad är pinsamt. Hann de inte först till butikskontraktet på Nordkoster, och fick nöja sig med butiken på Sydkoster? Den lilla och självklart dyra ö-butiken på Nordkoster är superfräsch men har begränsat utbud om man jämför med Ica't på den södra ön som är precis lika dyr, supersunkig och har rätt otrevlig personal. Mysko, väldigt mysko.

Öarna är vackra minst sagt, särskilt Nordkoster som har en magisk -jo, faktiskt är Magiskt rätt ord här- natur som fyller själen med naturintryck för att klara en mycket lång och snötäckt vinter. Synd bara att det inte finns någon till camping så att den affärsverksamheten kunde konkurrensutsättas.  Nä, undvik campingmonopolet på Koster till varje pris. Det är allt jag har att säga.

Mitt lilla minitält inköpt för att ha med i kajaken. Har ju aldrig hänt så, så nu fick det hänga med hit istället. Första gånfen jag satte upp det. INte större än en kista för storbystade kan jag tala om.

Vackert!!!!

Rätt mysigt att somna med den här vyn.

Morgon... rulla ut sidledes, för det går inte att sätta sig upp. Mina 44 år går inte att ta miste på. Eller så har det något med att jag tycker att det är bedrövligt tråkigt att stretcha att göra....

Selfie. Jag är nöjd, för jag har fått överta mitt tillfälliga resesällskaps lyftliggunderlag och syntetkudde. Ibland får man skita i att det bara finns skitmaterial att tillgå. Det blev mjukare och skönare.

Och det är det här jag ligger och tittar upp på. Fint Smile

Det är svårt att beskriva den lycka mina korta barnben förmedlar till mig då jag får skutta runt på de här klipporna. Det är som knark för mig, och jag blir hög på skutt.