25 maj 2012

Vedklyvning

Är så gott för själen. Det är ett sånt där arbetsmoment som får en att känna sig 100 % nyttig. Med eller utan den åverkan på kroppen som jag alltid lyckas med. De senaste tre åren har inte varit annat än kantad av konstanta blåmärken. Min ex-man sa alltid att ärr gav männen en del av sin manlighet. Så jag kör den lighta varianten, det syns att man jobbar och står i, men det läker utan ärr.

Putsförberedelse. När hantverkarna får en lucka så står jag på tur. Jag har liksom tröttnat på rätt mycket av det tyngre jobbet, som dessutom ser ut som -f'låt- skit när jag är klar. Det är lika bra att de som kan gör det så att det blir fint. Nu är det förvisso så att det som inte blir fint, det har jag ändå provat efter bästa förmåga och i övertygelsen att det går nog. Men... min respekt för hantverkarna har bara ökat och ökat och ökat genom projektet. Nu vet ni allihop som läser att jag tycker att jag är enastående duktig jag med, men det blir helt enkelt inte lika bra och fint när jag är i farten.

Just det, fick boktipset om Zlatans biografi av en studiebesökare. Och jisses vad bra den boken är, trots att jag inte gillar biografier så är jag helt såld. Han var min idol innan, men nu är han ännu koolare. Dessutom inser jag att jag måste återuppta kampen mot invandrarfientligheten innan den blir allmängiltig.

Sista vedstubben, och jag har nog drabbats av det grannarna Lillemor och Torbjörn varnade mig för, vedsjukan. Jag ser uppvärmningsenergi i alla träbitar jag ser. Bara de inte är målade på något vis

Så var de här igen mina älsklingar. Kaviarmacka med coca cola... jag hoppar över den menyn för egen del.