Lerklinare av yttersta klass -Ulf Henningsson

Att jag skulle lerklina min stomme var det enda som stod skrivet i sten. Oavsett stomme, massivt trä utan lim, lättebetong, lättklinkersten, tegel eller träullit så ville jag ha lera. Det är kanske inte för alla, för det kan vara lite för "mycket" att begära att man ska kunna förstå fördelen med kogödsel på väggen i fantastiska Sverige.

Ulf Henningsson håller till i de södra delarna av landet, och har länkat till andra lerklinare av yttersta klass. De har antingen inte fallit mig på läppen på grund av knasiga värderingar eller så har de inte haft tid att hjälpa mig med just mitt projekt. Lerkliningsvärlden är liten. Däremot har Ulf supportat mig per telefon på ett mycket generöst och beundransvärt sätt. Det är ibland svårt att uttrycka stor uppskattning utan att det blir kletigt, för det är ungefär i den kalibern jag skulle vilja tacka Ulf. Så tacksam är jag.

Jag hade varit på kurs hos en annan uppburen lerbyggare, men det var mer av en sneakpreview av materialen och tekniken. Inget som fick mig att känna trygghet i mitt eget projekt.

Receptet på putsblandning och tekniska detaljer, men framför allt har det varit ovärderligt att ha någon att ringa då det varit lerfjärilar i magen, och att bli bemött med vänlighet och omsorg. Det måste ju bara bli bra. Nu har vi blandat en fantastisk lera, EU-ekologisk gödsel, sand, vatten och halm till en finfin puts som mina -även de fantastiska- polska murare och putsare enligt Ulfs recept. Putsen satt som singelskon på Askungen efter balens midnatt -och luktade illa... jo, jag är ju en förklädd stadsprincessa...-

Det blev så fint att jag överväger att överge spillvirke som fasad över det vindbrytande putslagret. Framtiden utvisar.

Tack Ulf! 

www.ekoulf.se

 

Och här följer receptet, nedkladdat på det papper som fanns inom räckhåll... sån är jag. Har ju en andrasortering på allt utskrivet. Är baksidan vit så resonerar jag som med ett 2-årigt barn som ritat en trassel i ena hörnet och är redo för nästa papper...