11:e Maj 2016

Som en skottspole mellan utbildare och spännande seminarier. Så ser mitt jobb ut nu i vår. Stressigt, kul, intressant och utvecklande.

Först på möte på Uppsala universitet, och passerar nya doktorsavhandlingar uppspikade vid repan. Täääänk vilket jobb som ligger i de här publikationerna. Vad mycket delad kunskap.

Sen vidare till Kod håller låda via den tillfälliga Östermalmshallen som står på torget då de renoverar den ursprungliga. Ärligt talat, den är så snygg ut- och invändigt att jag tycker gott den kan få stå kvar.

 

Kod håller låda.... jätebra initiativ, men det är så sjukt jobbigt at vara där. I huvudsak en större samling arkitekter (självklart eftersom Kod är en arkitektbyrå) som redan känner varann allihop. De har sammankomster då oftast jätteintressanta aspekter på byggande och samhällsplanering dryftas. Men... lokalen vi samlas i är så ej ändamålsenlig. Känner man ingen så kommer man ju inte direkt först och paxar en sittplats och sitter och trycker på tills dragningen börjar. För här... pratar vi minsann INTE med de vi inte känner. Sammankomster med i majoritet arkitekter ÄR såna. Men är det blandad kompott på seminarierna så kan även arkitekterna prata med andra (jag har ju sprungit på diverse sammankomster sen 2009.... för att man alltid lär sig något, eller får sina perspektiv vidgade mer eller mindre rejält). Men i majoritet så är de liksom olja på vatten, eller så är de vattnet under oljan, jag vet inte. Men de pratar iaf inte med någon de inte redan har i sitt nätverk. (Många "inte" blev det...)

Och... då så får man liksom stå i lokalens öppning där man 1) inte ser projektionsytan 2) alltid får någon som knaprar på chips, eller maler knäckebröd i ens öra. Jo... jag har varit på tre sammankomster nu, och det har varit samma knaprande, dåliga visibilitet och ominglande atmosfär alla tre gångerna. Synd tycker jag, för ämnena är angelägna. Om än lite ojämnt presenterade. Oavsett, golvet är iaf snyggt som attan.

Å ändå står jag ofta och försvarar just den exklusiva suveräniteten (som arkitekterna utstrålar i grupp, men inte ensklit) i mina klassrum. För det finns alltid två sidor av samma mynt. Mitt perspektiv är att det inte leder någonstans att inta underdogposition. Dvs känn dig inte underlägsen, för den könslan har du valt själv. Men när jag står här utan möjlighet att tala med en främing och chipsknaper i örat.... så tenderar jag att förstå kritiken mot arkitekterna som jag hör i mina klassrum... synd. Jag får helt enkelt låtsas att jag aldrig vart på de här mötena, för jag vill helt enkelt inte de kritiken bifall.