Kvinna som handikapp...

Mer, men en oväntad typ av motstånd.

Jo, jag är ju som bekant kvinna. Men det var en total nyhet för mig att jag på grund av det var handikappad.

Glöm det där med att det som inte har ihjäl en gör en starkare. Inte för att det inte stämmer, men för att vara osaklig och elak är faktiskt helt onödigt. Gäller mig lika mycket som alla andra.

Jag var på en lerkliningskurs i våras med en uppburen man i sammanhangen. Då kursen var över bad jag den uppburne att förklara tekniken i en finsk massugn då min kommuns byggnadsnämnd –Nacka- bett mig att hålla ett föredrag om mitt husprojekt. Såna tillfällen är inte bara smickrande, utan dessutom perfekta för att informera både intresserade och oinvigda om mindre miljöbelastande material och tekniker i husbyggarsammanhang.

Det är också tillfällen att inte tappa brallorna genom att stå och svamla om saker man inte helt vet hur de fungerar. Förtroendekapital ska förvaltas.

Det har aldrig hänt mig förr då jag bett någon att förklara, att jag fått till svar att det inte fanns någon mening med det då jag ändå var handikappad som kvinna. OCH på grund av detta inte skulle få något gehör inom byggbranschen.

Att jag ens försvarade mig var ju knasigt.

Med detta sagt vill jag tacka för att jag fått upp ögonen för hur väl mottagen jag blivit som kvinna av byggbranschen. Och för det jävlaranamma som uttalandet ingöt i mig. Det var sannolikt inte meningen, men guds vägar är outgrundliga… skratt!!