Gedigen tacksamhet och förälskelse berör mig lika djupt.

Det tog mig ungefär två och ett halvt år att projektera det här huset. Många gånger har jag hört mig själv säga: jag kommer säkert bli inlagd på psyk innan huset står. Skälet har varit att jag förväntat mig att detta skulle bli svårt, och kantat av motgångar och tjafs med vissa, eller till och med många av de inblandade.

MEN... nu har jag varit igång ett antal månader, och allt jag känner är glädje, och en stor tacksamhet för att alla är så bra, kunniga, hjälpsamma, och intresserade. Ett och ett halvt år av de två och ett halvt årens projekterande har jag gått omkring med en helt onödig klump i magen.

Det är jättekul att bygga hus. Gör det!! Mina tips är: var inte stressad, se till att ha en säkerhetskassa för sånt du inte hade koll på skulle dyka upp på 300 tkr och använd dig av hantverkare som andra runt omkring dig redan har testkört så ska du/ni se att det kommer att gå jättebra.

I denna kategori kommer jag att lista människor och företag som kommer i min väg som jag är väldigt tacksam gentemot. De som gjort min dag, eller bidragit rent allmänt till att projektet löper så bra som det gör.

13 juli 2010

Här är den berömda bandsågen. Se gärna kategorin Stora TACK... utan den här sågen hade snitten blivit betydligt mer arbetssamma att putsa längre fram. Jag blev alldeles tårögd då Anki Möller på Cramo ordnade fram en av de två sågarna de hade i Stockholmsområdet. 

Då man bygger hus finns det hur mycket som helst att oroa sig över, och när det mesta löser sig så är det bara sååå skönt.

Michal kapar sten...

Jag vet inte, men det känns som om Stazek är murarbossen.

Armering

Jag mår dåligt över att de vägrar använda kranen. Varje sten väger 30!! kilo. Michal säger att det är för att de har Mr Universe på agendan... jag trodde han var utdöd med Schwarchneggers glasdagar. Och han var väl ändå dopad. Nu är han bara opererad...

Det är svårt att beskriva hur lycklig jag är över att de är här och murar. Varje varv ger sånt välbehag.

Äntligen börjar de prova kranen. Ingen är gladare än jag.

Fina saker överallt

Det är med lätta steg och glädje i hela kroppen jag lämnar bygget på kvällarna.

12 juli 2010

Tomasz Pochopiens byggfirma har tagit sig an mitt framtida tak, och nu erbjöd de sig att mura helt oväntat. Med min gnälliga men hjälpsamma pappa i släptåg så kunde jag helt enkelt inte tacka nej... det blev ett par timmars mentalt vakuum efter att jag tackat ja till erbjudandet, men aldrig ett uns av tvivel. Bara att tacka och ta emot. Pappa får hjälpa till med något annat istället... som att gulla med sina barnbarn exempelvis...

Jag är ju ickerökare, men ibland kan jag inte hjälpa att jag tycker det ser coolt ut att röka...

Tack för att Tomek är här!!

Och Stazek och Michal... de ska framöver visa sig vara mina absolut största hjältar.

Det här första varvet måste vara på nästan millimetern för att huset ska bli rakt och fint, och det gör de här killarna. Polacker är erkänt duktiga på att mura. Men återigen, de här hjältarna kommer att visa sig vara bra på ALLLT!! Och dessutom vara jättetrevliga att ha runt om kring sig/mig.

Det där vita är min arbetsbeskrivning. Den tog som det mesta annat jag tar mig för 12 timmar att rita...

Nogrannheterna själva. Inget slarv någonstans.

Hjältar

Noga noga noga

Michal häller i de 7 filmjölksdeciliterna... i hålet som bildas mellan stenarna.

Rakt och fint

Jag tro Michal är en av de få som har kallingarna över HELA rumpan.