8-9 september 2012

Energidagarna på Fredells

Jag är stolt över Fredells. De har givit mig helt fria händer att plocka in vilka leverantörer som helst till en monter/utställning om sunt och hållbart byggande. Det blev 52 olika varuprover och tekniska produkter. Det enda jag riktigt saknade var en solfångarprototyp, då hade Noaks Ark känts komplett.

Bästa platsen fick jag också, rakt innaför grindarna. Det var ett helsike att släpa dit mina NC-block, men väl värt besväret då jag ville visa på bredden av alternativ, helst fler inom samma segment. Och jag ville ligga tungt på isolering och färg, där det finns särskilt många alternativ att välja på.

Foamglas, cellulosaisolering från Isocell, hampaisolering från Thermohampa, linisolering från Isolina, träfiberisolering från både Hunton och Pavatex, cellglasgrusisolering från Hasopor och givetvis fårullsisolering från Therma Fleece.

NC-blocket som är stapelbart och utan murfog/Köldbryggor, en bit av LEVA Husfabriks massiva stomelement, Huntons lättreglar för minimerande av köldbryggor och en miniatyr av Koljerngrunden tillverkad av Foamglas.

Glaspannor från soltech energy till ett takintegrerat solenergisystem med antingen solfångarfunktion, eller solenergisystem. Eller både och så klart. Dessa glaspannor drog enormt mycket folk till montern.

Utställningen blev så omfattande att jag fick göra en bakre sektion där de tekniska produkterna visades. Där fanns den energieffektiva och tysta takfläkten från EBM-pabst, duschvattenvärmeåtervinnaren HEI-Tech, Uponors pex-rör för tappvatten, Mira MMIX supersmarta energi och flödesbesparande kranar, den elektroniska vattenavstängaren Waterfuse samt en fuktvarnare för vattensäkerhet från Drop-stop.

Sen visade jag Fredells egna sortiment när det kom till toaletter. Förbränningstoaletten och den urinseparerande WC'n.

Det är det nog få som vet, men Fredells tillverkar egen pellets i källaren av det material som blir över från deras egen hustillverkning. För det har de också där nere. Jag som alltid trott att det bara var ett virkeslager och allmänt mottag för alla varuleveranser.

Färg färg färgSmile Auros snickerifärg och pulverfärg av kalkkasein samt deras golvvax, Färgbygges vägg och takfärg, AvJords äggoljetempera i pulverform, Wibos lösningsmedelsfria linoljefärg, Kulturhantverkarnas slamfärg. Sen hade jag med Allbäcks linoljesåpa (som kan användas till all form av rengöring kan jag intyga), Rubinols linoljespackel, och Decomaterials Tadelakt och lerfärg i påse.

Kloka Hem var med och sponsrade med Miljövänligare inredningsmagasin åt folket, Tack för det!!

9 oktober

Och jag är lycklig som ett barn!!! 

Av flera skäl... kurs i Tadelakt, Stone och Perfectino.

Äntligen, jag är på Tadelaktkurs hos David och Birgitta på Deco Material & Design www.decomaterial.se. Tadelakt är en uråldrig Marockansk ytskiktsteknik för våtutrymmen. Det är en ekologisk puts bestående av marmormjöl, kalk, pigment och vatten, som sedan poleras med en särskild sten och olivsåpetvål. Just den här kursen behandlar en förädlad tadelakt som består av fem olika sorters kalker utarbetade för att brinna bättre ihop. Den är också enklare att putsa och polera utan stenen. 

Kolla denna!! http://www.youtube.com/watch?v=djxDQgiyjW0

Ytan kan varieras på otroligt många sätt och får fantastiska levande ytor. Och lena som slipad marmor. Svårt att beskriva, man måste nästan känna för att förstå. Ytan blir helt vattentät, och den kan bland annat användas till att ytbehandla handfat och badkar.

Det är bara de som känner mig vääääldigt väl som kan gissa vilken av dessa putsblandningar som är min...

Vi fick göra provbitar på siporex, och här läggs första lagret.

Putsen anläggs på en hel vägg utan avbrott, sen får den torka till nästa dag i befintlig rumstemperatur. Ingen påskyndad torkning, då kan den spricka.

Okej då, den här var mitt val.

Från vänster, David -kursledare-, Birgitta -hjälpledare-, Krister och Peter kursdeltagare.

Emma, kamrat och kursdeltagare. Skön tjej som just nu ligger på playan i Brasilien och spanar efter brunbrända surfare... Hoppas hon inte hittar någon, för då finns risken att vi förlorar henne till Sydamerika...

Davids provbit. Första lagret, inte för tunt och inte för tjockt. Det ska strykas på så att det just precis inte knastrar från siporexen... Hur vet man då att man inte har för tjockt. Ok, han är ett proffs, han vet.

Vi fuskar lite på kursen, ytorna får bara torka en dryg timme. Sen läggs andra lagret.

Putsas ut. Man får inte bearbeta för hårt, då uppstår onödiga sprickor. Blir det sprickor ska de strykas igen i sprickriktningen, annars.... blir sprickan större. Jag vet, för jag hade strukit på för mycket och fick en herremassans sprickor. Men sprickorna ser fantastiskt patinerade ut, så ingen kris.

Här polerar och mättar David ytan med olivsåpetvål. Den färdiga ytan ska dessutom rengöras med denna såptvål, och på så sätt blir den mättad med regelbundna mellanrum, tills den inte kan ta in mer. Blank, slät och ljuvligt len.

Nu är det dags för nästa teknik. Stone, som består av en liknande kalkblandning, men här tillsätts en akrylisk polymer. Och.... jag har givetvis letat på nätet för att kolla upp eventuell miljöpåverkan. Har inte hittat någon än så länge. Bra det! Den här utan blir lite mer stenlik, och är på grund av polymeren mer tålig och flexibel. Den kan användas på golv, och får mer kännbar struktur. En lättare teknik som är mer förlåtande än tadelakten.

Ok, ni ser kanske inte skillnad på min förra blandning och den här. Men... jag råkade blanda orange och grått, och det blev en gräsligt mättad brun. Ingen färg jag skulle vilja ha någonstans... så jag väntade vackert på de andras slattar. Och de var väntat generösa.

Emmas och Romarios blandningar...

Lite mer filmjölksaktig i konsistensen än tadelakt putsen.

Kreativiteten flödar. Det var länge sedan jag var på en så kul kurs.

Finns alla möjliga pigment att välja på. Olika miljöanpassning beroende på kulör.

Sista tekniken, perfektino. Också en kalkmjölsblandning, med en akrylisk polymer i. Den har liknande egenskaper som stone.

Emma slipar sin perfektionyta. Den blir skifferlik beroende på hur mycket man slipar, och om man sedan vaxar eller olivsåpebehandlar.

Krister och Peters alster. På nära håll ser de ut som hemmagjord pizza i långpanna. Väldigt estetiskt kreativt.

Mitt Stonealster.

Mitt Tadelaktalster. Och det här är mitt val till mina våtrum, kanske en annan färg, tiden får utvisa.

Min provbit blev lite extra sprickig för att jag råkade lägga på ett lite för tjockt lager puts, men jag tycker den blev fin ändå.

Och sist men inte minst, mitt Perfectinoalster. Halva är vaxad -till vänster- och halva är olivsåpebestruken -till höger-

Emma betraktar Peter och Kristers verk.

Det här är det som blev över, rakt i soporna. Lite smaskigt att titta på. Kanske hade kunnat bli någon sorts skulptur.

Bara för att... jag har saknat mina stilleben nu.