8-9 september 2012

Energidagarna på Fredells

Jag är stolt över Fredells. De har givit mig helt fria händer att plocka in vilka leverantörer som helst till en monter/utställning om sunt och hållbart byggande. Det blev 52 olika varuprover och tekniska produkter. Det enda jag riktigt saknade var en solfångarprototyp, då hade Noaks Ark känts komplett.

Bästa platsen fick jag också, rakt innaför grindarna. Det var ett helsike att släpa dit mina NC-block, men väl värt besväret då jag ville visa på bredden av alternativ, helst fler inom samma segment. Och jag ville ligga tungt på isolering och färg, där det finns särskilt många alternativ att välja på.

Foamglas, cellulosaisolering från Isocell, hampaisolering från Thermohampa, linisolering från Isolina, träfiberisolering från både Hunton och Pavatex, cellglasgrusisolering från Hasopor och givetvis fårullsisolering från Therma Fleece.

NC-blocket som är stapelbart och utan murfog/Köldbryggor, en bit av LEVA Husfabriks massiva stomelement, Huntons lättreglar för minimerande av köldbryggor och en miniatyr av Koljerngrunden tillverkad av Foamglas.

Glaspannor från soltech energy till ett takintegrerat solenergisystem med antingen solfångarfunktion, eller solenergisystem. Eller både och så klart. Dessa glaspannor drog enormt mycket folk till montern.

Utställningen blev så omfattande att jag fick göra en bakre sektion där de tekniska produkterna visades. Där fanns den energieffektiva och tysta takfläkten från EBM-pabst, duschvattenvärmeåtervinnaren HEI-Tech, Uponors pex-rör för tappvatten, Mira MMIX supersmarta energi och flödesbesparande kranar, den elektroniska vattenavstängaren Waterfuse samt en fuktvarnare för vattensäkerhet från Drop-stop.

Sen visade jag Fredells egna sortiment när det kom till toaletter. Förbränningstoaletten och den urinseparerande WC'n.

Det är det nog få som vet, men Fredells tillverkar egen pellets i källaren av det material som blir över från deras egen hustillverkning. För det har de också där nere. Jag som alltid trott att det bara var ett virkeslager och allmänt mottag för alla varuleveranser.

Färg färg färgSmile Auros snickerifärg och pulverfärg av kalkkasein samt deras golvvax, Färgbygges vägg och takfärg, AvJords äggoljetempera i pulverform, Wibos lösningsmedelsfria linoljefärg, Kulturhantverkarnas slamfärg. Sen hade jag med Allbäcks linoljesåpa (som kan användas till all form av rengöring kan jag intyga), Rubinols linoljespackel, och Decomaterials Tadelakt och lerfärg i påse.

Kloka Hem var med och sponsrade med Miljövänligare inredningsmagasin åt folket, Tack för det!!

7 augusti 2012

Vissa möbler kan jag liksom inte få nog av

Sköna soffor och gedigna furubord. Jag bara älskar dem, rejäla, stabila, arbetsinbjudande, estetiska -särskilt då de är målade-, inbjudande över huvudtaget. Detta ska vara mitt utebord. Det får hålla så länge det håller. Jag flyttade ut mitt ateljebord på midsommar, och det var helt fantastiskt att sitta vid det, så nu uppstod ett behov av något liknande utomhus, permanent.

Målas såklart

Beroende av undelaget man målar på så kan torktiden bli förlängd, så nu håller jag på och sörsöker hjälpa torkninhsprocessen med massa syre och god ventilation Smile. Bodet har ju hjul, så det rullas in och ut utefter väderomslagen.

Auro snickerifärg så klart

Det blir så sjukt snyggt!!

Benen också förstås. Kortade för att sedan få hjul. Inte lika snyggt som om det stod direkt på altanen. Men det är praktiskt att kunna flytta det ufter solmån, och för att förhindra kapillär uppsugning.

Min gamla trotjänardörr. Den var ju för kort, och jag ville ha en av galvat stål som jag missade på Blocket för över två år sedan. Letar efter en annan nästan varje dag på Blocket, men ingen har varit lika perfekt som den missade. Denna ska vidare till mitt gästhus förr eller senare, men nu ska den också målas i väntan. Men först tvätta med diskmedel. Ordentligt. För det var ju lera sen putsningen kvar på den... 

6 augusti 2012

Kan man egentligen vinna ett krig??

Jag tror faktiskt inte det. Men nu verkar myrorna ha avlidit i alla fall. Och helt plötsligt dyker ett mail upp från någon generös bloggläsare upp. Röd ceder är tipset. Och röd ceder... det har jag ju hemma. Tänk om jag fått veta detta innan jag gav upp och förgiftade myrorna? Icke desto mindre är jag tackam för AnnaA's tips, och det blir röd ceder under karmen för framtida avskräckande. Jag gick faktiskt ut och klickade lite olja på ett ställe jag ska ta upp striden med myrorna utomhus, och de ryggade verkligen, så nu är det bara att hålla tummarna.

Tack AnnaA för tipset!! 

Alla tips beträffande ogiftiga bekämpningsmedel/metoder att avhysa oinbjudna gäste emottages tacksamt.

Helgerån, jag vet! Men nu är det så att denna lilla rullvagn/brickbord är det enda av den danska teakarsenalen som fått stanna kvar i mitt liv efter bortgivning och auktionsförsäljningar. Och det bara för att den är så fantastiskt fin och användbar. Den är till och med fin bara som den är, men jag vill inte ha teak-looken i mitt nya hem. Så... det blir Auros snickerifärg blandad med lite överblivet svart pigment och sen blandat av de snälla målarna på Fredells.

Patrik han jobbar med en sockel till mina vitrinskåp, annars blir det liksom inte klart. Han inte bara hantverkar, han är motor också, för jag sätter fart då han är på plats.

Under dessa skåp ska socklarna vara.

Målad sockelplanka och ett omålat Blocket-fynd. Jag har säkert skrivit det förr, men Blocket är en högoktanig drog för mig. Miljöjuste dessutom.

Allt, och då menar jag ALLT ska målas. Jag vill inte ha en endaste liten träfärgad fåtöljfot där uppe i ateljen. Det enda som får vara omålat är mina butiksskåp.

Meeeera. Verkar jag lite ambivalent? 

Jättefint tycker jag, och jag har den fullaste respekt för de som tycker att jag är en skit som målar teak.

Närmre färdig sockel.

 

11 september 2011

Äääääntligen!

Nu ska jag skydda min älskade lerputsfasad. Den ska prajmas med Alabaster Primer. Vattenglas helt enkelt. Ofärgat ska det bli, för putsen i sig blir jättevacker och skiftar med ljuset, som i sig är oerhört skiftande på platsen.

Putsen suger enormt, och det krävs två lager. Använder mig lite av stegen där det går.

För på ställningen är man verkligen inte kaxig. Pappa är där uppe och förbereder inklädning av takfoten. Det som inte kunde fixas i vintras då framsidan gjordes.

Men håll med, visst blev bänken fin? Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle bli så himla lyckat. Jag är inte dryg -denna gång- bara så himla himla glad. Ibland funkar mina upptåg, och denna gång över förväntan. Det är ganska jobbigt att bygga hus, det ligger så göromål och vrålar på prioritering, så det är så oerhört skänt när en sån där jättekrävande insats blir lyckad. 

Varje gång jag passerade bänken under förmiddagen så var jag tvungen att högt utbrista: men gud vilken fin köksbänk jag har. Helt otroligt vilken skillnad från "before".

Nu är första lagret Alabaster Primer på. Bara ett lager kvar.

Vattenglaset -Alabaster Primer- läggs på för att vattenskydda fasaden, samtidigt som den ska hållas diffusionsöppen. Den binder även lösa artiklar. Den här fasaden har ju stått oskyddad i ett år, och jag är verkligen imponerad av hur bra den hållit mot väder och vind. Den här pusten var ju först tänkt som vindbrytare som sedan skulle kompletteras av en återvunnen träfasad. Av den anledningen är nog putstjockleken för tunn för att hålla så där jättelänge. Men jag får se det som ett experiment.

Inbrädning av takfoten.

Just precis här tar nätet slut, och jag kan för mitt liv inte hitta nästa rulle i mitt välorganiserade bygge. Not... Får köpa nytt imorgon.

10 september 2011

Idag fyller min underbara systerson Josef 6 år

Men jag måste jobba lite innan barnkalaset. Jag hade försökt smita från det här med att slipa av bänken. Skulle intarsian hålla? Hur mycket jobb skulle det egentligen bli... och så vidare. Men jag insåg att när topskivan blev så himla fin kan jag ju inte ha en gammal skabbig bänkstomme, hur är p atinerad den må vara... Slipa, kill it if necessary.

Slipa mera... Intarsian fick sig några törnar, men jag tror det blir värt det.

Här någonstans slutar min nya slipmaskin att fungera. Tur att jag har två till, hur det nu hände.

Medan jag väntar på att den avtorkade bänkstommen torkar lite innan betsningen så passar jag på att vaxa -golvvax från Auro- och polera den nybetsade toppskivan. Skiiiiitjobbigt faktiskt. Men som vanligt... nödvändigt.

Slabbstation. Nu är det labbdags igen. Auros hårdolja blandas med pigmentet Bränd Umbra från Kulturhantverkarna.

Intarsian behöver en rödare ton.

Och lite precision vid applicering. jag är så nöjd att jag ibland lyckas tänka efter före. Inte min starkaste gren.

Måla på med konstnärspensel, och sen torka av ganska omgående. Superläskigt då jag inte har en aning om vad det är jag ger mig in på.

Å så var det miniminiminiskruvar som fäste för handtagen. Men de måste bort, annars blir det aldrig bra.

Svettigt med minsta skruvmejseln. Envisa grisen, känner ni henne?

9 september 2011

Här ska testas... det är lite learning by doing över det hela. Och om tålamodet var kort till en början, så är det om möjligt ännu kortare nu i slutskedet. Jag har lite decoliss över och tänkte prova om jag kunde putsa på det över leran då duschen blev så himla fin. Sannolikt är kalkputsen starkare än lerputsen... men jag tänker prova.

En liten testruta.

Och här är nästa labbstation... Bets.

Gör om gör bättre... Det riskerar att spricka får jag veta av Målarkalk. Lika bra att ta  bort innan det fått för hårt fäste. Inget nederlag att prova då det inte är en hel vägg. Det får antingen putsas med decofond först, eller så blir det silikatfärg. Jag ska fundera lite.

Auros hårdolja blandas med Bränd Umbrapigment från Kulturhantverkarna i Sickla. Pappas lipade bänkskiva ska betsas så att den passar på butiksbänken igen.

Testrutor på diverse trädslag. Avtorkat direkt eller ligga kvar..?

320 cm är bänken, den berömda bänken, den älskade bänken, den TUNGA bänken. 

Skrubba bänken. Något jag mer än dragit mig för att ta tag i. Tycker dessutom att jag knappt gjort annat än att skrubba denna vecka.

Nu sätter det snudd på oåterkalleliga äventyret igång. Mörkt, men fint. Det är det som är det roliga med mig, man vet liksom aldrig var det slutar. Ibland är jag den envisaste lila gris, släpper inte en millimter från ursprungsidén, och sen helt plötsligt så svänger det till så jag knappt hinner med själv. Och hoppsan, det blev ju bra, eller så blev det inte så bra. Oavsett så hade jag nog inte tänkt mig en så mörk köksbänk, jag har ju mer varit inne på marmor tills jag kom på att det hela skulle kosta 30 000, sen en betongskiva, oj, lite mycket jobb, och lite mycket betong.

Vi fick helt enkelt återanvända den skadade topskivan. Och så fick jag rådet av Emma att låta den ta för sig. Så nu blev det en djup brun färg. Och brunt är liksom inte min favoritfärg heller direkt.

Nu är jag helt plötsligt frälst, för det blir otroligt fint.

Den obetsade delen är där spisen ska vara.

Den lilla testplankan...