22 juni 2010

Här fortsätter grundläggningsorgien.

Lite mer kemi...

Byggherren, -konstigt men det bör vara jag... och någon herre kommer jag aldrig bekänna mig till. Upp till kamp för mer könsneutrala termer inom bygg...- måste rycka ut för att skona eken. Och hade jag inte varit där så hade en av mina favoritgrenar rykt.

Ursågning för genomföring.

Dags för passbitarna mellan de prefabricerade elementen.

Tredje elementet. Med genomföringar för avlopp och tilluftskanalerna som ligger nedgrävda för värmeväxling.

Fjärde och sista...

Små finjusteringar.

Andreas spänner ihop elementen ovanifrån.

Kim spänner ihop elementen på kanterna.

Lite stilleben... bara för att kultur är viktigt.

Kim kantisolerar för att minska onödiga köldbryggor.

Och så en sista mätning för att kolla att plattan är plan. Det ska ju muras ett stenhus direkt på den anlagda grunden. Rätt fascinerande faktiskt, rakt ovanpå utan kantförstärkningar.

Och så är det rätt häftigt att isoleringsmaterialet är tillverkat av återvunna bilglasrutor.

Glaset bakas med kol, bildar slutna glasceller som sen är helt täta mot diffunderande -via luft transporterad fukt i ångfas- fukt. De här slutna glascellerna kan heller inte suga upp fukt kapillärt från undergrunden. Det här innebär i praktiken att foamglas isolerar underhusets HELA livslängd, till skillnad från den idag använda standardisoleringen som blir genomfuktad efter ett par år. Och därigenom förlorar sin isolerande förmåga.

Jag är stolt som en höna och visar Sven och Katti min nya grund. Livet är en fest då man är nöjd, och det är jag.