8:e Juni 2016

Tacksamhet!!!

Och... sinnesro.

Mitt hus uppvärmningsbudget.... består av magmuskler och någotsånär (inbäddade) välutvecklade biceps.

 

 

4-6:e Juni 2016

Jag inser att jag bör ha kontor även i Malmö...

För det är HÄR det händer. Jobbar man med fastigheter och samhällsbyggnad så är det här man ska vara. Oj vad det puttrar, och oj vilket avancerat samhällsansvar fastighetsägarna tar här. Det gör de överallt, men här är som en lärgryta De Luxe. 

Tanken började gro då jag gjorde min Miljonprogramsresa för en Yh-uppdragsgivare förra året. Jag hade bara läst om bilbränder och kriminalitet i Rosengård innan dess. Men den resan gav helt andra perspektiv, lärde mig så mycket genom att jag träffade så otroligt engagerade och kunniga fastghetsmänniskor, och andra samhällsbyggare också för den delen. Den resan gick ju från söder ända till Uppsala, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Jag höll nästan på att knasa ihop av arbetsbördan. Men det var såååååå värt det, och en av de bästa grejer jag gjort på länge. Alla ställen har sin charm, men Malmö är stället att vara på och lära sig av. Vilken potential!!

Ge mig mera Malmö please!!

Och ett exempel på varför man ska ha, och förvalta tegelfasader. Puts är som en canvas... ;)

1:a Juli 2016

Första huset...

Kunde alltid ha blivit bättre. Men man lär sig. Till ett ytterligare hus... som jag kanske aldrig bygger. Men jag drömmer m det.... mest hela tiden.

Trappan under mitt konstiga filtdjur. Och jag putsar alla insidor av fönster jag kommer åt en (ynka) gång om året. Så då måste jag ha en brygga över till smutsen. Och sen.... har jag ett gäng ej öppningsbara (energieffektivare idiotlösning) fönster som jag einte ENS kommer åt utan ställning... så... det finns HELA 6!!! fönsterruto som jag INTE putsat utvändigt sen jag flyttade in. Det finns dagar då jag ärligt talat mår dåligt av det. De andra dagarna... så strutsar jag. What to do??

Å jag som skulle elcykla till en kontorsgemenskap i Gustavsberg istället för att köra smutsig miljöbil. Men... det blev ju ingen plats för mig i Gustavsberg. Men ikväll har jag iaf... använt den en 4!!e gång till ett gäng jag cirkeltränar med i Skuru. Den ger mig dåligt samvete med andra ord. Nej, inte för att det helt plötsligt går att ta sig uppför backarna i Vikingshill för de är förbannat branta. Utan för att den ombyggda cykeln helt enkelt inte har kommit att bli det förväntade inslaget av transportsuccé i mitt arbetsliv. 

Å jag tror INTE att cykeln från altanen ner till kontoret (som blev kvar hemmavid), en sträcka på 50 meter... kommer att få mig att känna att den fyller den funktion jag hoppats på.

29:e Maj 2016

Sorgligt....

Nick Brandts utställning på Fotografiska visar/ställer sina tidigare bilder av djur i natur på ställen som sedan exploaterats och förstörts så att djuren inte längre kan verka där. En utställning som får mig att känna som (kanske) mina studerande känner sig efter första veckan av mina kurser.... Hopplösheten. Däremot är ju min kurs oftast 2 till fyra veckor till... där vi går igenom lösningar och möjligheterna. Men det här lejonet.... hur ska vi få det att trivas här igen...?

I min egocentriska värld så tror ju jag att jag kan bidra med att köpa Faitrade grönsaker från kanske det här landet (istället för att köpa EU-subventionerad fransk eller spansk grönsak) och skippa plastpåsen... För mitt liv bir helt enkelt inte så bra det kan vara under villkoren att all min konsumton är på lejonets eller de som strosar på soptippens bekostnad.

Å så min verklighet då.... Skulle lejonet trivas här?

 

19:e Maj 2016

När man plågats, eller våndats igenom en av mina kurser med allsköns deppiga filmer och gruppövningar och dagboksinlämningar så avslutar vi med UPP-filmen Big Boys go Bananas och hållbart godis. Nu är de klara!!

18:e Maj 2016

Seminarie/um om Inomhusmiljö på IVL.

Eller... egentigen var det en workshop, och det var superintressant. Däremot blev jag lite förvånad över att forskare på inomhusmiljö stod och sa att RF -relativ fuktighet- det är inget människor känner skillnad på inomhus. Vilket bullshit!! Sa jag det där? Ja, men självklart!!

Jag har ju själv byggt det här Sunda Huset (som den här boggen typ färdigbehandlat vid det här laget, bortsett från veden som går in i dess ugn...) på exakt samma plats som jag bodde i ett vintertorrt litet skitfritidshus (supermysigt, absolut, inget snack om det) med lågt RF vintertid. Samma vintertid fick jag minst!! 5 stötar varje gång jag skulle öppna bildörren. Nu... i mitt lerputsade Sunda Hus så har jag vare mig elektriskt hår, eller får stötar då jag öppnar bildörren. Samma gäller för kontoret som (eget hus) som har träpanel (invändigt) med cellulosaisolering. Ignet stötande då jag går till bilen från kontoret heller.

För att.... fuktbuffrande invändiga material påverkar RF så att inomhusluften blir gynnsam för den som vistas i den.

17:e Maj 2016

Sotarn

Är här Smile. Det är alltid så uppfriskande att ha ett officiellt eldningsavslut, och att ugnen och skorstenen blir ren och fin.

Han är snäll sotaren!! Han fick se min övernördiga eldningslogg, och då gav han mig två av sina sotningsverktyg så att jag lättare kunde sköta det undermåliga vattenregistret på ugnens vänstra sida. Jag blir så rörd och tacksam över den typen av omtanke <3.

Pytsar på med lite med ArkDes och min absoluta ej konstnärliga (de spelar i egen liga) favvoutställning. Vet inte hur många ggr jag kommer att springa hit innan den tar slut i januari nästa år.

13:e Maj 2016 ArkDes

I år är det en fantastisk!!!! utställning på Akritektur och Designmuseet som ligger vägg i vägg med Moderna museet. Den handlar om hur vårt boende och samhällsutveckling i relation till våra just boenden sett ur de drygt senaste 100 åren. Jag går hit med alla fastighetsklasser jag har/haft för den är het suverän!!

I anknytning till den så har det varit ett antal intressanta och anknutna dragningar om just bostäder, och.... bristen på bostäder. Här är det en samstämmigt vänsterviden panel som menar på att förslagen om att bygga små/mindre (till ytan) bostäder är bara ett sätt att trycka in underklassen (deras ordval) i dåliga och mörka bostäder, och att underklassen sen kommer att fastna (deras ordval) i dessa boenden. Ibland blir jag bara så trött....

Vi kan faktiskt inte bo i bostäder som erbjuder oss 50 kvadratmeter per person om vi ska hushålla med både energi och materialresurser. Tänk om vi byggde små/mindre bostäder som är välplanerade och av god kavlitet, dvs går att underhålla. Ja... då kanske vi skulle bli lite hållbarare. Allt handlar inte om att cementera över och underläge, utan att komma framåt, samtidigt som vi inte förstör för kommande generationers möjlighet.

För mig ska en panel erbjuda olika perspektiv. Ställer man en fråga som ifrågasätter deras perspektiv så får man en hurring. Tur jag kan ducka... för den här panelen som är jättekunnig, är för ensidig. Elle rär det jag som är för bred..? Ackompanjerad av mina (båda!) långfingrar....

En sån här snygg pall vill jag också bygga "ihop" av några överblivna brädlappar hemma i vedtorken...Har jag hört mig själv säga detta förr....?

11:e Maj 2016

Som en skottspole mellan utbildare och spännande seminarier. Så ser mitt jobb ut nu i vår. Stressigt, kul, intressant och utvecklande.

Först på möte på Uppsala universitet, och passerar nya doktorsavhandlingar uppspikade vid repan. Täääänk vilket jobb som ligger i de här publikationerna. Vad mycket delad kunskap.

Sen vidare till Kod håller låda via den tillfälliga Östermalmshallen som står på torget då de renoverar den ursprungliga. Ärligt talat, den är så snygg ut- och invändigt att jag tycker gott den kan få stå kvar.

 

Kod håller låda.... jätebra initiativ, men det är så sjukt jobbigt at vara där. I huvudsak en större samling arkitekter (självklart eftersom Kod är en arkitektbyrå) som redan känner varann allihop. De har sammankomster då oftast jätteintressanta aspekter på byggande och samhällsplanering dryftas. Men... lokalen vi samlas i är så ej ändamålsenlig. Känner man ingen så kommer man ju inte direkt först och paxar en sittplats och sitter och trycker på tills dragningen börjar. För här... pratar vi minsann INTE med de vi inte känner. Sammankomster med i majoritet arkitekter ÄR såna. Men är det blandad kompott på seminarierna så kan även arkitekterna prata med andra (jag har ju sprungit på diverse sammankomster sen 2009.... för att man alltid lär sig något, eller får sina perspektiv vidgade mer eller mindre rejält). Men i majoritet så är de liksom olja på vatten, eller så är de vattnet under oljan, jag vet inte. Men de pratar iaf inte med någon de inte redan har i sitt nätverk. (Många "inte" blev det...)

Och... då så får man liksom stå i lokalens öppning där man 1) inte ser projektionsytan 2) alltid får någon som knaprar på chips, eller maler knäckebröd i ens öra. Jo... jag har varit på tre sammankomster nu, och det har varit samma knaprande, dåliga visibilitet och ominglande atmosfär alla tre gångerna. Synd tycker jag, för ämnena är angelägna. Om än lite ojämnt presenterade. Oavsett, golvet är iaf snyggt som attan.

Å ändå står jag ofta och försvarar just den exklusiva suveräniteten (som arkitekterna utstrålar i grupp, men inte ensklit) i mina klassrum. För det finns alltid två sidor av samma mynt. Mitt perspektiv är att det inte leder någonstans att inta underdogposition. Dvs känn dig inte underlägsen, för den könslan har du valt själv. Men när jag står här utan möjlighet att tala med en främing och chipsknaper i örat.... så tenderar jag att förstå kritiken mot arkitekterna som jag hör i mina klassrum... synd. Jag får helt enkelt låtsas att jag aldrig vart på de här mötena, för jag vill helt enkelt inte de kritiken bifall.

9:e Maj 2016

E're kört eller?

Nä, jag tror inte det. 

Det har hänt en del sen jag började jobba med hållbarhet inom bygg- och fastighet. På alla sätt och vis. Från att ha ringt och frågat om "de" ville ha en Miljökurs och få svaret att Nä, vi följer lagen. Till att sätta foten i dörren och truga på dem en kurs, lite på nåder sädär. Till att faktiskt bli uppletad för att de helt enkelt måste fylla det där hållbarhetshålet i sina utbildningar. 

Mina kurser är rätt framtunga och baklätta. Dvs i början kan det bli rent ut sagt depping, men sen... lyfter det. Inuti mig går det hela tiden och småmoler tankar om att stackars de här studerande som får mig och mitt förbannade driv, mina långfingrar (ja, båda två, ofta samtidigt), min irritation över att många av företagen faktiskt INTE följer lagen. Många gör det så gott de kan. Andra vet inte att det ÄR lag på att värna och skona vår miljö för att den ska räcka till många och j-ligt länge till. Och så finns det de tredje som tror att deras rätt till avkastning kan och får ske på miljöns, människors och djurs bekostnad. Det är där jag börjar ilskna till...

Men... jag börjar samtidigt vänja mig vid att få fantastiskt fina uppskattande tackmail för allt det där som står i stycket ovan. Jag har till och med fått ett som särskilt gillar mina tydliga aktiva långfingrar. Just det mailet är nästan för bra för att vara sant Kiss. Men det är sant <3

Jag älskar mitt jobb, och det är de studerande som inspirerar och verkligen har fångat min egen hängivenhet. Varje klassrum är fyllt med människor med erfarenheter helt olika mina, och så har vi givetvis också gemensamma, eller liknande erfarenheter, å så väver vi ihop'et.

Jag säger bara det... lyllo den som anställer från den här klassen! Ett gäng superengagerade och klassolidariska studerande. Ett flertal sitter till och med kvar efter lektionstid och hjälper varandra med inlämningar och övriga uppgifter. Vilket team!! Här sitter de och grupp'ar om vilka förebilder de har, och varför. 

På vägen tillbaka till kontoret... Jag blir påmind om att jag nog borde backspola mina markförlagda ventilationskanaler....